Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
blickade längre, var det klart att föga eller intet hopp återstod
för Viborg. Så snart ryktet spred sig om fiendens planer på ett
nytt anfall mot Finland, begaf sig Lybecker från fästningen för
att samla manskap till landets försvar, lämnande befälet åt den
tappre öfversten Magnus Stjernstråle ’), som till sitt förfogande
hade en garnison af 4,000 man, dock för det mesta mindre väl
öfvadt dubbleringsfolk 2).
Det var den 21 mars 1710. Trots den redan framskridna
årstiden såg det ut, som om det icke skulle blifva vår på länge.
Stora snödrifvor höljde ännu såväl land som sjö i sitt hvita dok
och en ihållande nordanvind spelade omkring husknutarna. Allt
var ännu liksom i sin vinterdvala. Då syntes plötsligt ute på
isen, i söder om staden, grupper af människor, några till häst,
andra till fots. De rörde sig åt väster, men försvunno snart
åter ur synhåll. Inom kort erfor man likväl, att de hörde
till förtruppen af en stor rysk armé, som kommit från Kronstadt
öfver isen till Björkö och nu tågade förbi staden för att lägra
sig på dess västra sida. Denna förtrupp anfördes — såsom man
senare fick höra — af brigadieren Tschernischeff, som snart skulle
blifva Viborgs första ryska kommendant, och med den följde
äfven öfverbefälhafvaren för hela expeditionen, generalamiralen
Feodor Apraxin, en af tsar Peters yppersta härförare. Följande
morgon, förr än dagen hade grytt, följde samma väg hela
den ryska armén, under anförande af generalerna Bruce och
Birkholtz, och fattade posto vid Hietala och Airotaipale, afskä-
’) Magnus Stjernstråle, son till vicepresidenten i Dorpats hofrätt Johannes
Erici Strengnensis, adlad 1652, hade år 1704 varit kommendant på Ivangorod hvilket
han dock nödgades öfverlämna åt den öfvermäktiga fienden. Deltog 1706 i
Lybetr-kers misslyckade angrepp mot S:t Petersburg, hvarvid han blesserades, och kallades
nu, enär den gamle kommendanten Zach. Aminoff af sjukdom hindrades att
tjänstgöra, till befälhafvare i Viborg. Efter återkomsten från fångenska|>en 1721 blef han
chef för Savolaks regemente och afled 1734.
*) Garnisonen bestod sannolikt af delar af Tavastehus regemente, Björneborgs,
Nylands, Savolaks och Viborgs dubbleringar saml Hastfehrs värfvade
infanteriregemente. Kanhända fanns diir ock någon mindre del af Viborgs kavalleri
äfvensom af Brakels värfvade dragonregemente. Därtill kommo några hundra man s. k.
„nostofolk". Borgerskapets militärkår räknade med befälet omkring 220 man,
hvarjämte civilbetjänte och skolornas manskap anslogs till omkring 150 man. — Viborgs
ordinarie infanteriregemente var vid denna tid i garnison i Kiga; Nyslotts ordinarie
regemente likaså i Dynamiinde. Länet* ordinarie kavalleriregemente hade, åtminstone
till största delen, blifvit fånget vid Pultava. (Mankell, Finlands krigshistoria och
Lybeck ers bref af 1710).
Ryssarnes
ankomst 17 to.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
