Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggnadsvlsendet under ingeniörkommandot.
507
i vederlag för hans vid Nyporten förlorade gård, som lagts
ander den där befintliga stenkasernen. Knappt hade Teubel
rensat platsen från de efter branden nedrasade murresterna
och lagt grunden till sin lilla stuga, innan han fick förnimma
att det mäktiga ingeniörkommandot, trots allt, icke hade sista
ordet i frågan. Först vågade sig magistraten fram, anropad af
hans granne på stadssidan, perukmakar Schmidt, som påstod, att
förstugan till hans stenhus skulle fyllas af rök från den alltför
nära belägna teubelska skorstenen. Men lika litet som i det
Sesemannska byggnadsmålet kunde magistraten nu uträtta något
med sin protest. Chefen för ingeniörkommandot, generalmajor
Bradke, tog Teubel i försvar, lät sina soldater bygga huset
färdigt, och hotade „padoggera" Schmidt, om han ännu vågade klaga.
Därjämte skaffade han från öfverartilleri- och fortifikationskontoret
i S:t Petersburg stadfästelse å Teubels byggnad. Allt syntes
således vara klart och Teubel jublade. Men så lätt gick det
dock icke på den tiden att få en byggnadsfråga i Viborg afgjord.
I saken blandade sig ytterligare garnisons- och
guvernements-kanslierna, hvilka Schmidt lyckats inbilla, att Teubels „krog" vore
„liksom en brandfackla för hela Viborg" och i synnerhet farlig
för sina närmaste grannar på Vallsidan, garnisonskansliet och
garnisonsskolan. Chefen för detta kansli, Isakoff, var mäktigare
än chefen för ingeniörkommandot, och oaktadt omsider — efter
en formlig uppsjö af hvarandra motsägande ukaser och
befallningar — både fortifikationskontoret och justitiekollegiet 1760
resolverade, att huset finge stå kvar, betydde dessa höga
instansers utslag föga mot den egenmäktige satrapens tilltagsenhet.
Isakoff, som nämligen avancerat till chef för guvernementskansliet,
respekterade hvarken den ena eller den andra myndigheten, utan
sände en pluton soldater att nedrifva skorstenen och ugnen i
Teubels hus, och efter årslånga processer hade Teubel icke vunnit
annat än en hel hop värdelösa dokument och „bumagor" 1).
Ofvannämnda exempel visa oss, hvilka svårigheter
byggnadsväsendet i själfva verket var underkastadt på en tid, då ett
redan färdigt hus, äfven om tillstånd till dess uppförande på laga
väg vunnits, när som helst kunde blifva nedrifvet på befallning
’än af det ena än af det andra kansliet. Naturligt var också,
att invånarne, som icke kunde lita på myndigheternas utslag och
’) J. C. 207 och 409.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
