Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ryska styrelsen
541
om icke invånarne försatte sina hns i ett presentablare skick 1),
och ännu 1788, då likväl redan en förbättring i dessa
förhållanden inträdt, gjorde staden på en främling intrycket att vara
„liten och illa byggd". Först med Katarinas regering började
Viborg åter ikläda sig ett prydligare yttre. Tack vare den nya
byggnadsverksamheten, som något hejdades, men icke afbröts af
1793 års brand, nådde staden omsider mot periodens slut ett
nytt utvecklingsstadium i sin byggnadshistoria, särdeles med
afseende å Vallen, hvilken allt sedan 1738 i topografiskt
hänseende börjat sammansmälta med staden, ifrån hvilken den dock
i borgerligt hänseende blifvit afsöndrad. 1804 kunde
akademikern Svergin, som då besökte staden, konstatera, att den hade
många och mycket vackra stenbyggnader, och äfven löjtnanten
Breitholtz, hvilken 1809 såsom krigsfånge vistades därstädes,
intygade att den, oafsedt de nya förstäderna, hvilka af alla
besökande enstämmigt vitsordades såsom illa byggda och smutsiga,
var en vacker och tämligen stor stad.
Af ofvanstående öfversikt öfver stadens bebyggande hafva
vi redan funnit, i hvilken mån allting i det borgerliga lifvet var
underkastadt den styrande maktens ingripande. Den högsta lokala
styrelsen, som under perioden iklädde säg fyra olika former,
nämligen öf ver kommen dantskap (1710—1744), guvernörsstyrelse
(1744—1784), ståthållareskap (1784—1797) och
krigsguvernörs-regemente (1797—1812), arbetade — såsom redan framhölls —
främst för uppnående af syftemål, hvilka från rikssynpunkt
ansågos vara nödvändiga men föga kunde gagna staden såsom sådan.
För att rätt förstå detta skola vi — innan vi gå vidare i vår
’)–So hat man jedoch nicht ohnc Missvergmigen wahrnehmen mössen
wie die Eigenthiimer einiger hier in der Stadt befindtliehen Plätze und Hauser,
neibige gantz handlos liegen und in Ruin und Verfall gcrathen lassen. Wozu
in-sonderheit der verwittibte Biirgernicisterin Lippius an der Carja Pfortsstrasse bclege-
ues Haus–der Stadt–zu grösster Unzierde sieh leneket–. Wannen-
hero diese Gouvernements Cantzlei sich vcranlasst findet dem Magistrat die An-
weisung zu geben, nicht nur dem Eigenthiimer dieses–Hauscs, sondern auch
den übrigen, deren Plätze an den Strassen entwoder noch gar ungebaut oder auch
die Hauser und Gebäude baufällig sind, ernstlich anzudcuten, dass sic solche ohne
den geringstcn Aufenthalt bauen und repariren und in guthen und zierlichcn Stånd
setzcn,–wiedrigenfalls aber gewärtig sein sollen dass mit sothane Plätze und
Häusern nach dcnen dessfalls angekommenen Verordnungen verfahren werdc,–
allermassen Magistratus die anderenfalls entstehcndc Verantwortung selbst nicht
meiden kann". "/, 1754.
Den rysks
styrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
