Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverkommendanterna. schuvaloff. de coulon. 543
gerliga husen och uppvaktades icke sällan af de tacksamma
stadsboarne med skänker af vin och andra rariteter. Också kände
sig Schuvaloff omsider så fäst vid Viborg att han, ehuru
genom en deputation kallad att flytta till Riga, där man ställt ett
skönt hus till hans disposition, likväl föredrog att stanna kvar,
under villkor att det hus han bebodde skulle repareras — en
finskan, som borgerskapet naturligtvis genast skyndade sig att
efterkomma. Med få ord — den Schuvaloffska tiden hägrade
länge i stadsboarnes minne såsom den ryska erans idealepok.
Men samtliga hans efterträdare slogo in på en annan väg.
Albrekt de Coulon (1732—1735) ansåg sig såsom kommendant
på en gränsfästning hafva ett synnerligen vidtgående uppdrag,
och trodde sig alls icke behöfva respektera stadens gamla
privilegier, „helst de ej af H. K. M. specialiter blifvit
konfirmerade". Han såg ej med blida ögon att staden i justitiekollegiet
fick ett värn för sina rättigheter och ville ej, ehuru han väl
förstod tyska, emottaga skrifvelser på annat språk än ryska,
fastän han visste, att magistraten ej hade någon translator. Han
fordrade, att borgmästare och råd personligen skulle infinna sig
i provinsialkansliet för att emottaga hans befallningar, och lät
en gång hämta stadsfiskalen, som af magistraten blifvit i
tjänsteärenden sänd till landsorten, med bakbundna händer likt en
brottsling tillbaka till staden 1). Lika egenmäktigt förforo hans
båda närmaste efterträdare: Michaila Moltschanoff, som utan vidare
ville för sitt kanslis räkning ockupera stadens rådhus och sånär
hade satt magistraten på bar backe, om ej justitiekollegiet
hållit sin skyddande hand öfver densamma; äfvensom Alexander
Sikoff (1737—1739), som för en ringa kronorest lät på rådhuset
arrestera hela magistraten med befallning åt soldaterna att ej
släppa någon genom dörren, förr än skulden vore till fullo betald.
Hans „alberne und werwirrte Zeiten" synas länge ihågkommits i
Viborg såsom en betryckets tid.
’) Reformert till religionen inkallade han, magistraten ovetande, till tysk
predikant i staden en person, hvilken — sftsom vi framdeles skola närmare beröra —
slutligen demaskerade sig såsom en hemlig jesuit.
*) Detta inträffade den 1 februari 1738. Till lycka för de instängda infunno
sig efter några timmar ett par köpmän på rådhuset, hvilka levererade den resterande
summan och befriade magistraten från dess fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
