Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
ryska tiden.
lade i staden af regeringsråd, kameralråd, tribunalråd,
guverne-mentsråd, assessorer, prokuratorer, „anwalderu eller fiskaler,
förutom ett otal sekreterare, notarier och kanslister. Allt annat
trädde i bakgrunden för guldbroderade uniformer och pompösa
titlar. Där sågs ett guvernementsråd, d. v. s. medlem af
guver-nementsmagistraten, i klarblå frack med svarta uppslag och
paillefärgade benkläder; där gick en bisittare i samvetsrätten,
som nyligen hugnats med titeln kollegiiprotokollist. Men med
all sin ståt förblef ståthållarskapsregeringen, åtminstone i Viborg,
blott ett vackert skal utan hvarje tillstymmelse till kärna. Det
var en rent teoretisk och konstlad byggnad som, själf saknande
inre lif, var egnad att snarare förkväfva än befordra de äfven
eljes nog svaga möjligheterna för den fria utveckling, som
måhända med densamma afsågs.
Generalguvernören eller ståthållaren var såsom
centralregeringens högsta representant på orten i hufvudsak blott en
öfvervakande myndighet, som sällan djupare ingrep i styrelsens gång.
Prins Friedrich Wilhelm Carl af Württemberg (1782—86) var
knappt trettioårig, då han i nyssnämnda egenskap kom till
Viborg, som — tack vare honom — ännu en gång fick upplefva
en tid påminnande om Karl Knutssons och grefvens af Hoija.
Ett hoflif i 1700-talets stil utvecklades nu i ståthållarpalatset
vid Vallgatan och om somrarna på „slottet" Monrepos, hvars
park af honom mycket förskönades. Den korpulent®, något
häftige och ombytlige prinsen var i hög grad energisk och
arbetsam. Stor konstvän och samlare, intresserade han sig ock för
studier och litterära sysselsättningar. Vid sidan af andra
göromål egnade han ock någon tid för att lära sig finska språket,
i hvilket han trodde sig återfinna en hel del grekiska ordformer.
Men ärelystnaden dref honom snart att vilja spela en större roll
än den, som tillkom en ståthållare. Ett besök i Fredrikshamn
där han sammanträffade med en högtställd svensk, gaf —
påstås det — Sprengtporten, som då vistades på Hietala,
anledning att hos kejsarinnan angifva honom för hemliga intriger med
svenska regeringen. Huru det än var, han råkade nu i ogunst
och måste vid sitt hof tåla en person, hvilken han visste vara
sänd för att spionera på honom. Han begärde och erhöll sitt
afsked, dock utan någon af kejsarinnan undertecknad ukas,
hvilket mycket förtröt honom. Hans ämbete hade — såsom sagdt —
befriat honom från ett mera aktivt deltagande i landets styrelse,
och ännu mindre spår efter sin verksamhet lämnade hans efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
