Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
genom hvilken Reinecke återkallades. Men om Reinecke stod i
gunst hos massan af befolkningen, kunde motpartiet, så fåtaligt
det än var, skryta med att „wenn es auf die Vielheit ankäme,
die gantze Guarnison" vore på dess sida. Likt en pestsmitta
spridde sig tvedräkten i hemmens förtroligaste kretsar. Ingen
kände sig mera säker för att ej råka ut för „eine Wyburgsche
Politique, d. i. eine kleine finnische Verfolgung" 1).
Till en början sammanträdde rådspartiets medlemmar
vanligen hos tullnären Norman († 1759). Där sågs den listige
Krompein, själen i hela den antireineckeska rörelsen, den sluge
advokaten Knippenberg, magistratens „stora juris practicus",
Wulf-fert, Naht m. fl. Ve den, som råkade ut för den intrigante
kamarillans förföljelser. Det återstod för den olycklige knappt
annat än att lämna hela staden. Så gjorde omsider Hans Saels 2),
som „i stor hast med sin konvoj" begaf sig åstad „för att
bebefria sig från det egyptiska oket". Också stadens äldsta från
svenska tiden kvarlefvande borgare Karl Wallerian3) fick lof att
utvandra och blef slutligen jämte sin fru i Kexholm jämmerligen
mördad.
När Reinecke, trött vid den ändlösa kampen, afgått, valdes
— såsom det synes genom en kompromiss af hans förra
anhängare och neutralisterne — den „opartiskeu Jænisch4) till borg-
l) „So habe auch nicht" — skrifver den af sina motståndare förföljde C. E.
Ladau — „dureh Wijburgs überall bepriesenes Spinnstuben Studium ich meine
Pläudereien, sondern durch würekliehen Begebenheiten recht empfinden und fiihlen
miissen".
*) Hans Saels var son till handlanden och en af stadens äldste Henrik Saels
(† 1737). Hans flykt inträffade i början af 1770-talet.
*) Karl Vallerian var son till postinspektören Bengt Johan Vallerian, som
afled 1739, 74 år gammal. Själf hade Karl Vallerian redan 1721 gift sig med Maria
Sehauer. Han hade tidigare varit en förmögen man, men påstods genom sin böjelse
för dryckenskap hafva förlorat sin förmögenhet. J. C. 2734. 1781.
*) En af flyktingarna från Nyen, Niklas Ja-nisch, var stamfader för den
viborgska släkten af detta namn. Den blef en af de mest betydande i staden under
ryska tiden. Hang söner voro: den ofvannämnda justitieborgmästaren († 1777,
sonlös), handlanden Kristian Jænisch (1781), fader till löjtnanten och rådmannen Joh.
Fil. Jænisch († 1819), en af de iivflytesrikaste männen i staden pä sin tid och
stamfader för en i Ryssland fortlefvande släktgren, borgmästaren Andreas Jænisch
(† 1792), fader till den sista viceguvernören Joakim Jænisch äfvensom till
kommerserådet Andreas Jænisch († 1833) och statsrådet Niklas Jænisch, om hvilka
framdeles mera, samt slutligen Antoni († 1774) och Abraham Fredrik Jænisch († 1792),,
hvilka bildade den pä sin tid betydande firman ,,Antoni & Abraham Fr. Jænisch"
nedlagd 1816. (Se stamtaflan bland bilagorna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
