Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALKUTFÖR8ELN OCH TJÄREXPORTEN.
613
ken förmån den åtnjöt till år 1729, då Hans Henrik Sutthoff,
som flyttat till S:t Petersburg, ensam gjorde sig till amiralitetets
privilegierade tjärleverantör.
Tjärhandeln var för öfrigt ännu ordnad såsom i svenska
tiden. Hvar och en erhöll sig „reparteradt" ett bestämdt kvantum,
utöfver hvilket han ej fick köpa. Då guvernörskansliet mot
slutet af 1740-talet, på anstiftan af Hans David Sesemann,
som under lilla ofreden ingått kontrakt med bönderna i
Kymmenegårds provins om stora tjärleveranser, ville afskaffa
repar-titionen, motsatte sig borgerskapet detta1). Justitiekollegiet
ansåg också att repartitionen tjänade till att hindra ^uppkomsten
af monopol" och stadfäste densamma, dock med undantag
beträffande Sesemanns kontrakt. Då det införda tjärukvantumet
emellertid var jämförelsevis litet — belöpande sig högst till 3,000
à 4,000 tunnor om året — och antalet deltagare i repartitionen,
änkorna inberäknade, steg till 70 à 80 personer, var också
lotten, som enhvar fick, ganska obetydlig och bestod t. ex. 1746
af 35, 1765 af 20 tunnor o. s. v. Mot slutet af perioden, då
tjärhandeln icke vidare spelade någon särskild roll i stadens
kommersiella lif, föll repartitionen småningom i glömska och
omtalas icke vidare i handlingar från ståthållarskaps- och sista
guvernementstiden.
1799 heter det att tjäran, som för det mesta levererades till
amiralitetet, i senare tider „af den orsak att den numera skulle
brännas i ugnar, som kommo att stå dyra för bönderna, hvilka
förut utan någon kostnad bränt den i jordgrafvar, blifvit högst
litet utförd och alls intet under senaste sommar" 2). Också
intager denna handelsvara, som förut varit stadens allt i allom,
under periodens sista årtionden — om den öfver hufvud alls
förekommer — en ytterst anspråkslös plats på dess exportlista.
Viborg hade helt och hållet uppgifvit den handelsgren, som förut
gjort det mäktigt och rikt.
Utom ofvannämnda skogsprodukter utfördes från Viborg
under denna tid också åtskilliga andra varor, hvilka likväl in-"
togo en underordnad plats på exportlistan. Sådana voro smör,
talg, tran o. s. v. Mot slutet af perioden utgick härifrån äfven
mycket ryska varor, äfvensom sedan Laubeska repslageriet och
’) J. C. 259.
’) Mag. akt. 1799: 119.
Öfriga
utförs-varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
