Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELN MED LANDTMAN.
619
erinra oss — endast få handla med mjöl och ryska varor, men
ej med utländskt gods. De hade sina bodar i „gostinnidvoren"
eller i „labaserna" på Kosan, och bildade ända till införandet af
ryska stadsordningen en alldeles särskild klass af handlande.
Deras antal skulle ej få öfverstiga 8, men steg sällan ens till
t>. Dock fanns det, såsom förut är nämndt, städse ett stort
antal olagligen handlande ryssar, hvilka för det mesta idkade
kram- och minuthandel.
Med införandet af 1785 års stadsordning blef det en
formlig revolution i handelsvärlden. Det fordrades ej vidare någon
kompetens för att blifva köpman, utan alla, som läto inskrifva
sig i gillena, betraktades utan vidare såsom handlande. Andra
och tredje gillets köpmän voro alla berättigade till kramhandel,
skillnaden var blott den, att de förra därjämte egde rätt till allt
slags inrikes handel i gross, att besöka marknader o. s. v.,
medan de senare endast fingo handla på platsen, och det i minut.
Dessa köpmäns antal utgjorde, på 1780 och 1790-talen, i andra
gillet 20 à 25, högst 36 (1790), i tredje gillet 50 à 60, högst
75 (1797), men nedgick, i synnerhet sedan gilleskapitalen 1807
blifvit höjda, såsom vi senare skola bli i tillfälle att
framhålla, till resp. 6 à 7 och 35 à 40. Och nästan i samma
proportion minskades handelsbodarnas antal. 1786 funnos 65 sådana,
nämligen 15 vid torget och 50 annanstädes i staden; 1811 voro
de endast 58.
Handeln med landtman undergick under denna tid stora
förändringar. Vi erinra oss, huru på 1600-talet all handel med
bönderna skulle ske på torget i staden eller ock på laga marknader,
och huru allt köpslagande på landsorten var förbjudet. Men
hade det redan under svenska tiden varit svårt att upprätthålla
denna ordning, blef det nu ännu omöjligare. Väl hade det
Schu-valoffska kansliet genom särskilda förordningar af 1723, 1727
och 1729 stadfäst densamma, men de ryska köpmännen,
Pitschal-nikoff och andra, hvilka ej voro vana vid den svenska ordningen,
kunde omöjligen låta bli att idka landthandel. Och ännu mindre
var det möjligt att därifrån afhålla marketentarne och de
olagligen handlande ryssarna, som ej lydde under magistratens
jurisdiktion. „De här emot lag handlande nationalryssarne vilja ej
stå under magistratens jurisdiktion. Därför kan med dem
hvarken i ett eller annat afseende någon ordning hållas, utan de
göra här nästan hvad de vilja", klagar magistraten 1762.
Isynnerhet blef det efter förstädernas uppkomst svårt att hålla nå-
40
Handeln med
landtman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
