Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRDEN UNDER 8TÅTHÄLLARSKAPSTIDEN. 671
mindre de kyrkfattiga, än ock de behöfvande af
ståndspersonsklassen, åt stadsrådet och „Stadtwaisengericht", hvilka i detta
afseende subordinerade under allmänna försorgskollegium såsom
högsta instans i alla frågor rörande välgörenhetens ordnande.
Redan 1786 resolverade kollegiet, att „Stadtwaisengericht" —
enär då något stadsråd ännu icke fanns — egde rätt att ur
stadskassan rekvirera medel för de „stiftsmässiga husarma", hvilka
motsvarade dem som förut haft del i krögerivinsten. Likaså
skulle nämnda domstol öfvertaga utdelningen af de medel, som
inflöto i kyrkhåfvarna och fattigkistan. De „stiftsmässiga" inom
hvarje stånd — köpmansståndet, handtverkarn^ och „Beisassen"
— fördelades nu, allt efter graden af deras fattigdom, i två eller
tre klasser, och understöden, som utbetalades tertialiter, beräknades
därefter. De f. d. kyrkfattiga åter uppfördes på den s. k.
„tiggarlistan", och åt dem utdelades hvarje lördag 25 kopek per
person. Stadsrådet inrättade ock 1787 ett arbets- eller
spinnhus, där de fattiga af formans- och dragareklassen fingo sitt
underhåll ända till 1797, då denna anstalt upphörde. Antalet
af de stiftsmässiga voro 1786 80*), men steg redan 1789 till
118. Veckotiggarnes antal höll sig i regel omkring 60. Bland
de sistnämnda ökades ryssarnes antal i samma proportion som
de finska tiggarnes minskades. Hela summan, som utbetalades åt
de hjälpbehöfvande, utgjorde till en början omkring 3,100 rubel,
men steg småningom, så att fattigvården under senare delen af
ståthållarskapstiden, efter branden 1793, kostade stadskassan
inalles omkring 6,500 rubel årligen. Efter år 1797 nedgick
beloppet åter, utgörande t. ex. för år 1812 — för 100
„stifts-mässiga" och 51 veckotiggare — in summa 3,800 rubel, förutom
de 1,000 rubel, som extra influtit enligt
brännvinsförpaktnings-kontraktet 2).
Men tidsandans filantropiska riktning fordrade omedelbarare
och säkrare hjälp åt de nödlidande, än hvad de utdelade bidra-
") Af dessa voro 42 »Beisassen", 17 handtverkare, 31 af köpmans- och
ståndspersonsklassen. 1789 voro de resp. siffrorna 62, 17 och 38. — 1786 var de finska
veckotiggarnes antal 30, de ryska 28; 1789 voro däremot de resp. siffrorna 16
och 43.
*) Då allmänna försorgskollegiet bibehölls efter stäthållarskapets upphäfvande
— om ock det numera utgjordes af guvernören ensam — förblef också den däraf
beroende fattigvården perioden till ända på samma fot, som den varit under tiden
1787—1796.
Ladoaka
ftttig-huiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
