Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
den var det ej under om den gamla goda tidens beprisade
huslighet stundom löpte fara att helt och hållet försvinna. Dock
våga vi tro. att den af oss ofta citerade patrioten i S:t
Peters-burger Journal 1778 ser sakerna något för mörkt, då han
skrifver: »våra sköna hafva helt och hållet antagit det system
deras mödrar till deras fördel påyrkade, nämligen att alltför
tidigt uppstigande skulle fördärfva deras ögon och
eftermiddagsarbete göra deras näsor röda, att i motsats härtill deras händer
aldrig skulle vara så hvita, som när de alls intet gjorde.
Läsningen är den sjukdom af hvilken de lida och romanerna
hafva åstadkommit mera ofärd i deras hjärta och hem, än
Johannes uppenbarelse i en svärmares". En man som ej hade råd
att hålla sig med kokerska — menar vår sagesman — kunde,
sedan romanläsningen kom i svang, ej mer få en varm bit på
sitt bord. Ber han sin fru om en ölsoppa, så förvånas hon öfver
en så flegmatisk fordran. „Om det så fortgår", utropar han till
slut, »skall konsten att baka bröd inom tjugu år vara försvunnen
inom våra ringmurar". Han besvär den Weidemanska
bokhandeln att en gång för alla afsluta sin romanserie och lofvar i
stället gifva åt densamma i förlag sina: »Annehmlichkeiten des
Ehestandes". Men trots patriotens lamentationer blefvo de
viborgska flickorna sällan på »öfverblifna kartan". Ett rikt gifte var
då, kanske mera än i våra dagar, eftersträfvadt, och fick man
sig icke eljest en förmögen hustru, vände man sig, såsom Jurgen
Teubel, till en s. k. Freiwerberin eller äktenskapsmäklerska, som
skaffade honom en, hvilken — enligt hennes påstående — egde
2,000 rubel kontant förutom en ansenlig förmögenhet i guld,
silfver, möbler m. m. — ett sätt att gifta sig, som dess värre
icke alltid ledde till önskad påföljd, ty Teubel, som ersatt
mäk-lerskans besvär med att åt henne utställa en växel å 200 rubel,
fann, efter ingånget äktenskap, att hans frus hela förmögenhet
inskränkte sig till 230 rubel och de nödigaste kläder.
I allmänhet hörde ej öfverdrifven sparsamhet till den goda
tonen i den tidens lif. I de förmögna husen kunde lyxen ofta
antaga rätt vidt gående proportioner. Särskildt var lifvet inom
den Weckroothska släkten så luxuöst, att minnet däraf
utsmyc-kadt af traditionen gifvit upphof till en formlig legend. Denna
familjs rikedom och öfvermod var så stort — heter det — att
den låtit rengöra sin vånings väsrgar med franskt bröd och tvätta
golfven med vin. Döttrarnas linnekläder sändes också alltid till
Frankrike för att tvättas. Länge förföljdes dock familjen af
Lyxen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
