Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIBORG SÅSOM FÄSTNING. BORGARKÅREN. 725
denna tid blifvit allr&dande, så att staden, trots allt hvad Vigel
talat om dess ryskhet, nästan kunde kallas tysk. Men i följd
af administrationens och alla samhällsinstitutioners rubbning
— ty de 1710 lösslitna fogningarna hade ju icke fåtts helt och
hållet ihop — hade ock tillfälle gifvits för främmande inflytelser,
som delvis förstört den gamla viborgska samhällsordningen.
Viborg representerade vid ryska tidens slut en egendomlig
blandning af svenska inrättningar, som under sitt tyska omhölje blifvit
till en viss grad påverkade af ryska lagar och bruk, hvilka mer
eller mindre lade hiuder i vägen för stadens blomstring.
Men i ett afseende hade Viborg blifvit förmer än hvad det
varit under föregående period, nämligen såsom fästning
betraktadt. Att så var fallet hade ju borgerskapet på mångahanda
sätt fått erfara. Dess borgarkår, som under svenska tiden
varit en infanteritrupp, hade nu ombildats till rytteri, och då
det naturligtvis ställde sig jämförelsevis dyrt att hålla sig med
bäst och uniform, hade den militära tjänstskyldigheten blifvit
en verklig börda för mången. Handlanden Karl Krist. Bagge,
som 1736 blifvit borgare, sade sig 1762 under 26 år hafva
genomgått alla graderna, tills han 1752 af magistraten
blifvit utsedd till ryttmästare för stadskavalleriet. Emellertid
hade han på häst och munderingar bekostat öfver 200 rubel.
Han anhöll därför 1762 såsom vorden gammal och sjuklig „om
afsked från denna börda och att en annan måtte utses till
ryttmästare i hans ställe". Kåren, som åtminstone 1752 synes
bestått af 66 man, måste för öfrigt särskildt vid „stormridt"
ha företett en egendomlig anblick: feta och magra patroner
om hvarandra skumpande på illa dresserade hästar, så att
knutpiskorna stodo i vädret. Och då tillika lifvet och sederna voro
egnade att göra borgarne allt a^nat än krigiska, kan det ej
förvåna, om de förmögna handlandena hellre betalade sina 9 rub.
60 kop. i plikt än inställde sig vid exerciserna. Om nu
myndigheterna tagit borgerskapets militära tjänstgöring på allvar,
hade densamma verkligen under de förändrade förhållandena
kunnat bli ett ytterst tryckande onus för staden. Men det var
klart att man, med hänsyn till den utveckling krigsväsendet
tagit, ej mera ens i nödfall kunde räkna på borgaremilitären.
Stadens kavalleri betraktades uteslutande såsom en „honnörskår".
Borgerskapet skulle med kavalkad emottaga guvernörerna och
andra höga personer, då de anlände till staden, och likaså följa
dem ett stycke på väg, då de reste därifrån. Något annat an-
Vi borg sinom
flUtning.
RorgarUren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
