Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄ8TNINGEN8 STYRKA. KRIGEN. 727
af sina granitvallar hade ju 1700-talets Viborg varit som ett
fängelse för det fria borgarsamhället. P& hvarje steg, i hvarje
nu hade dess invånare fått en påminnelse om, att de och deras
intressen först kommo i andra planet. De hade ej fått bygga
ett plank, ej införa ett bräde utan ingeniörkommandots tillstånd,
de hade ej kunnat gå genom stadsportarna utan att mönstras
af skyltvakternas misstänksamma blickar. De hade måst afstå
från sina fäders boplatser i Vallen och Siikaniemi för att
bereda rum för fästningsverken och militären. De hade nödgats
finna sig i att bo i aflägsna förstäder på nåd och med utsikt
att när som helst se sig beröfvade också dessa tillflyktsorter.
De hade befallts att inom hufvudfästningen uppföra endast
stenhus, och blott med svårighet fått denna bestämmelse begränsad
till kvarteren vid de stora gatorna. Allt i staden skulle tjäna
de militära ändamålen, öfverallt funnos kasärner och
krutkällare, öfverallt sågos kanoner och bajonetter.
Mot svenska sidan presenterade sig hotande dessa väldiga
dubbla granitmurar, som i trubbiga vinklar skjöto ut mot glacin,
mot ryska sidan och omkring staden var stengördeln, ehuru
jämförelsevis svagare, föga mindre imponerande. Alltsammans var
omgifvet af grafvar, „karandascher", delvis fyllda med vatten.
På murkrönen gapade hundradetals af den tidens
fruktansvärdaste förstörelseverktyg, och inom några minuter kunde vallarnas
tinnar bemannas med tusentals soldater. Och såsom ett centrum
för det hela reste sig ännu midt i denna värld af ryska
fästningsverk och ryska soldater, Tyrgils Knutssons höga torn, lik
en gengångare från en försvunnen tid. Krönt af den ryska
flaggan syntes det nu blicka lika hotfullt mot väster, som det
förut gjort det mot öster.
^Sverige må aldrig" — säger Hülphers år 1760 — „ tänka
att återintaga denna ort, ty som den nu för tiden är en förmur
för Petersburg, så blifver den alltmera befästad, i synnerhet på
svenska sidan".
Ej heller synas svenskarne med allvar haft lust att pröfva
sina krafter på denna fästning. Viborg fick under denna period
icke en enda gång se dem utanför sina murar, ehuru de tvenne
gånger nalkades staden, hotande dess säkerhet.
Första gången hände det under hattarnas med så stora
illusioner begynta krig, 1741—1743. Ännu efter slaget vid
Villmanstrand författade den svenske skalden And. Hesselius en
Kriiren.
Viborg ander
1741 —43 årskrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
