Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7liíì ÄTERFÖRENINGENS TID.
Frägan om slet
teы inlösande.
hade af ryska militärverket bibehâllits säsom ordonnanshus, hvar-
jämte senare nâgra rum iordningställts för länehäktet. Alla
öfriga lokaler hade utrymts och lämnats öde att förtäras af
tidens tand. Dessutom hemsöktes slottets kärna, det höga tornet,
tvenne särskilda gânger af eldens härjningar. Första gângen
inträffade det âr 1834, ett âr som äfven i stadens historia. blifvit
minnesvärdt genom mânga eldsvâdor. Den 30 april inemot kl. 10
pâ aftonen slog nämligen blixten ned i tornet, hvars öfversta del
däraf förstördes, hvarjämte allt trävirke inom detsamma nedbrann.
Under hela natten, medan branden varade, slogo lägorna högt
ut genom kanongluggarna. Tornet reparerades nu pâ stats
verkets bekostnad, förseddes med ett kupolformigt tak och sâg
sedan –- sâsom en ortstidning uttryckte sig .–- „ungt ut, sâsom
en fiintskallig gubbe, hvilken nyss fätt peruk pâ sitt hufvud“.
Men den 7/9 1856, dä öppnandet af Saima kanal firades och
slottet i anledning däraf var illumineradt, fattade tornet äter eld,
troligen i följd af nägon oförsiktighet vid eldens bevakning 1).
Den till en början helt obetydliga lâgan antog hastigt, oaktadt
det fullkomligen lugna vädret, fasaväckande dimensioner och snart
stod i den mörka nutten Tyrgil Knutssons gamla borg lik en
gigantisk fyrbâk, sändande sitt sken fiera mil vidt omkring. Tack
vare auktoriteternas och brandkârens ansträngningar lyckades det
dock att förhindra eldens spridning till de öfriga delarna af
slottet. Men de ryska myndigheterna, som ej ville nedlägga
nägra kostnader pâ slottets reparation, lämnade efter branden
tornet att stâ utan tak, hvarför det pâ folksprâket började kal
las „Viipurin tasapää“, Viborgs „släthufvud“. Áfven de öfriga
slottsbyggnaderna förföllo alltmer och företedde omsider, till största
delen taklösa äfven de, anblicken af en formlig ruin, hvilken
man befarade när som helst kunna instörta.
Viborgs stadsbor, för hvilka det gamla slottet ju utgjorde
liksom en symbol för deras stads tillvaro, kunde icke utan dju
paste smärta âse huru den ena stenen efter den andra rasade
ned frân de smäningom al1tmer_¿förvittrande murarna. Man frâ
gade sig, om det ioke funnes nägon möjlighet att rädda den
stolta borgen frân total undergâng, och dâ de ryska myndighe-
‘) Först antändes en af fönstmbágrarna i tornets kupol. f- Man befarade under
branden explosion af i källarna förvarade projektiler och krnt. Skorstensfejaren
Gräberg utmärkte sig vid ordnandet och ledningen nf projektilernns och Ищеrs
bortförande. - Ocksä en del af de andra slottsbyggnaderna nedbrunno,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
