Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842 ÄTERFÖRENINGENS Tm.
lianrltverkerier.
lagda tillverkningsvärde uppskattades till omkring 3,5 miljoner
mark, i hvilken summa dock icke medräknats värdet af produk
tionen vid tegelbruken och kvarnen. 1859 då ännu ingen annan
ai de stora fabrikerna, utom dem å. Havis, fanns, beräknades
produktionsvärdet af stadens samtliga industriella inrättningar
till 186,390 rubel, motsvarande ungefär 750,000 mark, hvadan
således inom föga mer än halftannat decennium manufakturverk
samheten därstädes i det närmaste femdubblats 1).
Hvad slutligen de egentliga, handtverkerierna beträffar kunde
de under hela den period vi nu skildra icke höja sig från den
lägervall, uti hvilken de under ryska. tiden råkat. Orsaken
härtill angafs af handtverkarne själfva vara den svåra konkurrens,
de hade att uthärda af ,,fuskare“ och ryska soldater och af de billiga
Petersburgska varorna. Onekligen hade de till en del rätt, ty
eljes skulle man knappt kunna fatta, huru t. ex. i en stad af
Viborgs storlek och betydelse under långa tider icke mer än fyra
skomakare funno sin utkomst. Men â andra sidan torde handt
verkarne _ som i allmänhet ansägos vara underlägsna dem i
andra städer _ genom sin okunnighet och håglöshet själfva
varit vållande till sitt ogynsamma läge. Alltnog de mäktade _
som sagdt _ ej under periodens förlopp höja vare sig sin näring
till någon betydelse eller sig själfva till något anseende.
Vi erinra oss huru den ryska stadsordningen af 1785 lämnat
enhvar sin frihet att „för egen del med sina tvenne händer nära
sig med det handtverk, hvaruti han var knnnig“, oafsedt Om
han var skråskrifven handtverkare eller ej. Bönhaseriet, fredadt för
alla trakasserier, firade en storartad triumf öfver merkantilsystemets
skrån och monopoler. Ämbetena funnos mera till namnet än
till gagnet, ty de hade ej mera rätt att granska yrkesarbetarens
kompetens, hvaröfver blott den arbetsgifvande allmänheten dömde.
färgning af garn och tyger. äfvensom för beredning af läder (hvardera priv. "I,
1866; сдаю Carl Summa) i Nykyrka socken, Bernardakis glasfabrik (f. d. Rokkala)
i Szt Johannis.
Icke i gäng voro af i stadens omnejd befintliga fabriker: Herttuala tåg-fabrik,
Kindere oljeslageri (Thunebergs). Icke fnllbordadt blef Lydeckens tändstieksfabrik
(priv. ’°/„ 1872); 1 75 tillkom Åstrands träslipori i Viborgs socken; 1874 Neustru
jeffs spikfabrik (priv. z’/lo 1874).
l) Vid de stadens hallrätt underlydande fabrikerna i staden sysselsatte-s 1874
inalles 850 arbetare. Barn under 18 är voro vid stadens fabriker i tjänst 115.
sådana under 12 år 27. I fabrikerna på landsorten utgjorde sistnämnda tal resp.
31 och 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
