Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATUBELYSNINGEN. FATTIGVÃRDEN. 863
Dà emellertid mot slutet af femtiotalet klagan förspordes,
att stadens 170 oljelampor voro tamligen dáliga, väckte en företag
sam affarsman _ Bandholtz _ redan 1856 förslag om infö
rande af gasbelysning. Affären sattes nágra är senare i gang,
och Staden ingick 19/3 1860 kontrakt med det nya gasverket
om den moderna belysningens etablerande. Torsdagsaftonen den 15
november 1860 var Viborg förSta gangen belyst med gas.
Mycket folk var den aftonen i rörelse pä. gatorna för att tagai
betraktande det nya ljuset, och màngen kunde icke nog förundra
sig öfver „kuinka tyhjä. palaa“. Gatubelysningen, för hvilken nu
fanns 378 lyktor, kostade vid periodens utgâng omkring 29,000 mk,
hvaraf största delen uttaxerades.
Komma vi sä. till fattigvârden. Vi erinra oss huru donna
under allmänna. försorgskollegiets tid bekostats ur Stadskassan,
som för detta andamäl had@ att tillgä. en del af krögerivinsten,
kyrkohofsmedlen afvensom det enligt brännvinSförpaktningskon
traktet infiutna fattigbidraget. Efter námnda kollegii indragning,
1813, betalades fortfarande fattigkostnaderna, hvilka pâ 1820-talet
beraknades till omkring 1,200 rub. s. ârligen, ur stadskassan,
som dartill främst använde en del af brannvinsförpaktningssum
man. Men dä. de fattigas antal ständigt tillvaxte och man „säg
hela Skockar dels af tiggare, dels af dagdrifvare vräka sig om
kring pâ gatorna och molestera. sä. de förbigâende som de i
husen boende“, hade kassan Svârt att med de för andamälet
disponibla medlen motsvara de stigande behofven. Därför upp
gjordes vid medlet af 1830-talet ett nytt fattigreglemente, som
stadfästes 4/12 1835. Enligt detsamma öfverlamnades fattig
várdens handhafvande ât en sarskild direktion, bestäende af en
ordförande och atta. ledamöter, hvarjämte fattigkassans brister
framdeles skulle fyllas förmedels uttaxering af stadens samtliga
invânare. Denna. taxering beräknades efter hvars och ens hyres
belopp. Men dä. efter brännvinsförpaktningens afskaffande fattig
kassan sâ. godt Som utsinade och hela fattigkostnaden nu maste
uttagas förmedels taxation, kändes beskattningen alltför betun
gande för hyresgästerna, hvilka sàsom merendels varande medel
lösare an gärdsegarne nu blefvo relativt hârdare beskattade an
dessa. Efter làngvariga Strider infördes därför 1871 ett nytt
fattigreglemente, som till grund för fattigtaxeringarna lade skatt
örena 1), d. v. s. en hvars förmögenhet.
I) Fattigskattörena beräknades till 36,408, hvilka tillsammans erlade omkring
21,850 mk i fattigpenningar. För stadens fastigheter beräknades 5,070 ören, för
Fnttigvàrden
och (attig
taxeringnrna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
