Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876 ÃTERFÖRENINGENS TID.
Den judiska
församlingen.
Undervisnings
“ценам.
dast en ståndsperson, italienaren Motti, kunde några synnerliga
bidrag ej heller från dess sida förväntas. Därför hugnades nu
också. den katolska ,,vikarien“ eller ”paternff äfvensom den öfriga
kyrkobetjäningen med ett lönebidrag af staten.
Under periodens sista tid. 1872, tillkom också en judisk
församling. hvars medlemsantal utgjorde omkring 100 och som
hade sin synagoga i en af de ryska kasernerna.
Vi öfvergå emellertid till undervisningsanstalterna.
Såsom redan förut antydts, var det främst frågan om de vi
borgska skolornas framtida öde, som vid återföreningen oroade
stadsborna. Dessa skolor voro onekligen tidsenligare än skolorna
i det öfriga Finland, och om de ock under den korta tiden af
sju år, som förflutit sedan deras grundläggning, icke ännu hun
nit uppnå. någon märkbarare blomstring, hade de dock redan i hög
grad tillvunnit sig allmänhetens förtroende. Man fruktade det
värsta af deras nomskapuingff, isynnerhet om det tyska under
visningsspråket skulle skjutas åt sidan. Skolinspektorn Melartin,
som щ trots manifestet af den 31/12 1811 redan ställt hela
det viborgska skolväsendet under Borgåbiskopens öfveruppsikt
- likväl fått tillsägelse att tillsvidare stå kvar i\sin befatt
ning, lade emellertid sitt ord i vågskålen för skolornas bibehål
lande sådana de voro såväl till språk som larometoder. Biskop
Alopæus var naturligtvis af motsatt åsikt och yrkade från kyrk
lig synpunkt på. vissa förändringar såväl i afseende å. undervis
ningssatt som läroböcker m. m. Hvad språket beträffar påminde
han om ”att de ynglingar, som undervisades i de viborgska sko
lorna, ej voro ämnade att blifva medborgare i någon till Tysk
land hörande provins utan i det med ryska kejsardömet förenade
Шиша“. Efter att hafva vagt för och mot, stannade organisa
tionskommittén vid ett slags jämnkningsförslag l). Menregerings
konseljen fann det betänkligt att tillsvidare alls röra vid de vi
borgska skolorna, helst det gamla finska skolväsendet sjalft ovill
korligen borde med det snaraste reformeras, och förordade 1814
tillsattandet af en skolkommission för frågans behandling i hela
dess vidd. På initiativ af denna skolkommission, som också fick
sig det viborgska skolväsendets ledning ombetrodd, afgjordes om
‘) Något trångbröstad var kommitténs Åsikt beträffande flickskolorna, till
hvilkas högre klasser — kommitténs förslag afsåg 3-klassiga sådana — endast »bättre
folks» barn borde hafva tillträde, på det att deras seder ej skulle röna menlig in
verkan genom samvaron med de lägre folkklasscrnas ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
