Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393 ÃTERFÖRENINGENS TID.
för den 18/., 1846 ingätt en notis om det tilltagande eländet i
länet, som var en följd af den af guvernören v. K0then favoriserade
sammanslagningen af smâ lägenheter till stora „hof“, och Saima
hade den 10/3 pâ grund häraf tagit frâgan till tals under rubri
ken: Ny proletärfabrik. Mera behöfdes ej för att bringa guver
nörens blod 1 svallning. Han yrkade omedelbart pâ bâda tid
ningarnas indragning och att Kanavas censor, kollegierâdet Johan
Thesleff, skulle afsättas. Och hans vrede tilltog ytterligare, när
han frän högre ort fick afslag pâ sin framställning. „Emellertid
är0“, skrifver Hannikainen till Snellman den 29/4, „nödiga ätgär
der vidtagna att inskränka Kanavas verksamhet, hvaribland sâsom
högst märkvärdigt förtjänar att omtalas den knappt i nâgot land
i hela världen, där tidningar eller andra skrifter tryckas, kända
censur, som blifvit inrättad för Kanava. Det är nämligen icke
nog med att censor gillar en uppsats till tryckning, utan den
mâste af boktryckaren ännu framtes för guvernören, men icke i
original, om det är finskt, utan i öfversättning pâ svenska, tyska
eller ryska. Det är en evig skam för 0ss finnar, att sâdant
vederfares oss pâ det nittonde seklet och en outplänlig skam att
det sker af vâra egna män“. Men om ock guvernören för den
gängen mäste lâta nöja sig med att sâlunda binda kafle_ för
munnen pâ Каnала 1), hvilade han ej förr än han följande âr fätt
bâda tidningarna ur världen. „Den ofvannämnda artikeln var“,
1) Hannikainen beskrifver senare i Uusi Suometar sina trakasserier med
Kothen ungefär pâ följande sätt. Kothen kallade honom till sig och frägade: »sâg
mig, för hvem är denna artikel afsedd?» Dä Hannikainen härtill genmälde: »natur
ligtvis för hladets läsare» inföll guvernören: Чаg läser icke och förstär icke edra
finska tidningar. Men nu stär det här. Det är alldeles orätt att publicera nâgon-
ting sädant. Man mäste bjuda nyttigare salcer ät bönderna. Jag varnar er för att
framdeles befatta er med styrelseverkens, t. ex. länestyrelsens ätgärder». Efter nâgra
veckor blef Hannikainen тег uppkallad, hvarvid följande dialog utspann sig emellan
de tvä herrarnat Kothen: мёg mig med hvems tillätelse vâgar ni publìcera sädant
här?»; Hannikainen: »natnrligtvis med censors». Kothen: »censor, det är jag».
Hannikainen: »det har jag ej vetat». Kothen: »men sâ är det och jag vill se ma
nuskripten öfversatta till svenska, förrän de sättas. Säíg det pá tryckerietn -Därpä
kallades censorn Thesleff fram: »vet ni», frägade guvernören, »att jag är öfvercen
sor i mitt distrikt?» svar: »nej vid min död, jag det har vetat». K0then: .s§.1edes,
intet tryckningstillständ förr än ni öfversatt ät mig hvarje ord». Thesleff: »huru.
jag? För det första kan jag svenska ungefär lika mycket som baron finska och för
et andra är jag censor och icke tolk». Thesleff, som enligt Ilannikainen var en
välmenande och medgörlig man, afled redan 1846 och undgick sälunda afsättning
tKaukomieli 1900). -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
