Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet: Den nya kommunalförvaltningens första kvartsekel 1876—1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. D. ST. PETERSBURGSKA FÖRSTADEN. 965
till vänster om Alexandersperspektivet har blifvit omdanad till
en skvär, och en sådan finnes äfven i stadsdelens norra ända,
där Alexandersperspektivet sammangår med Järnvägsgatan.
Beträda vi sistnämnda gata och passera förbi skvären ochF’d’bïïèšfzfm’
den därstädes utmynnande Repolagatan, hvilken, kommande från fumador..
Rôdabrunnstorgets nordöstra hörn i sned riktning mot Alexan
dersperspektivet, ungefär-ligen motsvarar St. Petersburgska för
stadens forna strandgata, komma vi in på bemälda förstads
område. Denna förstad _ det gamla Viborgs ”l’enfant terrible“,
såsom den kallades, med sina snuskiga gränder och sina till
hälften i gyttjan inbäddade ruckel _ hade, såsom vi erinra oss
enligt 1861 års stadsplan indragits i den allmänna regleringen.
Men då gårdsegarne höllo så höga pris på sina tomter, att staden
ej ansåg sig kunna på en gång inlösa ett större antal af dem,
drog det ut på tiden med verkställandet af den planlagda reglerin
gen. Den ena gården efter den andra raserades visserligen, och 1883
försvann ett af förstadens äldsta minnen, den gamla väderkvarnen,
hvilken redan i många år stått utan vingar och endast tjänat som
ett näste för himmelens fåglar och husvilla vagabonder. Men i
många afseenden förblef denna del af staden ännu under största
delen af perioden flerestådes sådan den varit. ”Hus stöter till
hus“ _ skrifves 1887 på tal om förstaden _ „kök till kök,
så att de hålla på att tvärs öfver gränderna ramla på hvar
andra, den ena kojan gräfver sig med ena väggen några fot i
jorden, medan den andra väggen sträfvar åt höjden, alldeles
som en gammal skuta, som med möda håller balansen. Den
andra kojan spricker i fogningarna, så att Guds rena dag ski
ner genom springorna _ måhända den enda skymt af solen,
som för resten faller in i meldet”. Sådana förhållanden med
förde fara både för sjukdomar och vådeld.
Slutligen vände sig 1896 gårdsegareföreningen till veder- пищит“
hörande med anhållan, att tomtregleringen ändtligen skulle slut
föras och 1899 godkändes sedan drätselkammarens förslag om
förstadens partiella reglering för en kostnad af 365,000 mark.
Under periodens sista år bedrefs alltså regleringsverket med kraft,
och resultatet visade sig snart i form af nya gatlinjer, vid hvilka
här och där moderna byggnader reste sig. Otaliga små ruckel
raserades och deras tomter sammanslogos till nya. stora sådana,
bildande regelbundna fyrkanter, gamla gränder försvunno, läm
nande plats för breda gator och avenyer. Det såg ut, som om
där ej skulle lämnas sten på sten af hvad som varit. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
