Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättelser och tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTELSER осн TILLÄGG. 1177
ackord. hade man nu tillräckligt artilleri för att skjuta den sönder och samman.
Parlamentären sade det »icke vara troligt, att Viborgs invånare skulle uppgifva
denna fästning före dess fullkomliga förstöring, men att de skulle uppgifva den
på ett godt ackordw. Dagen därpå komma b’ öfverlöpare och berättade, att provi
anten i staden tagit fullständigt slut och att ínvånarne lifnärde sig med hafre
och korn.
Om morgonen den 1 Juni sände Apraxin en major till fästningen med upp
maning till dagtingan för att undvika en stormnings grymheter och blodsutgjutelser.
Men kommendanten svarade »på hederligt sätta »jag kan ej uppgifva fästningen
utan nödtvång och skall hålla den så länge som det är möjligtr.
Kl. 6 e. n1. samma dag börjades beskjutníngen. På kvällen utbröt i staden
(намаз. Eldcn pågick oafbrutet några dagar.
Andtligen den 5 juni instörtade hela den delen af muren, som var vänd mot
batteriet på Siikaniemi och en breach uppstod så bred som 2 bataljoner i front
ställning. På södra sidan riktade Birckholtz, som tagit Äyräpäii. redutten, sitt artilleri
till en början mot Pantsarlaksbastionen, hvilken dock visade sig vara »förfärligt
stark», hvarför man beslöt anbringa en helvetesmaskin. Dessförinnan måste man
emellertid bemâktiga sig kaponjären vid ravelinen. Så skedde äfven genom grena
djärregementet. Af kaponjärens besättning blef kaptenen och en korpral tillfånga
tagna, de öfriga nedhuggna. Men knappt hade kaponjären blifvit tagen, förrän
»fienden skyndade ut till understöd och det blef en batalj med denna fiende hela
nattens. Först mot morgonen blef utfallet omsider afslaget, men af de ryska grena
djârerna funnos icke många kvar i leden. (Adamovitsch nämner ej att kaponjäreu
under utfallet t. o. m. en gång återtogs af svenskarne. något, som emellertid synes
framgå af andra relationer om belägringen).
Den 6, 7 och 8 juni hölls generalkoncilium hos Apraxin, då beslut fattades
att den 9 juni gå till storms. Birckholtz skulle vid 10-11 tiden på natten till den
9 framföra sina helvetesmaskiner, hvilka därpå skulle antändas af artillerister. Lycka
des explosionen, skulle han uppsända 3 raketer, men i motsatt fall blott en. Han
skulle sedan afvakta signalen till stormning, som skulle gifvas från Siikaniemibatte
riet. Bruce skulle föra sina trupper öfver sundet på flottbroar och rikta sitt anfall
mot breschen. Stormningen, som enligt Peters order skulle ske på ljusa dagen,
utsattes till kl. 10 f. m. Apraxin underrättade tsaren om sina planer. Men denne,
som för tillfället var sjuk, skref omedelbart tillbaka, att anfallet skulle uppskjutas
till följande söndag eller måndag, resp. den 11 eller 12 juni, då han kunde själf
hinna till Viborg, »ty i dag tager jag den sista medicinen och i morgon är jag fri».
Detta bref kan ha hunnit fram natten till den 9, men möjligt är, att stormuingeu
uppsköts äfven af någon annan orsak. Sedan beskrifves om underhandlingarna,
liksom i texten Den ll juni fram emot aftonen, just under öfverliiggningarna med
Stjernstrâle, ankom tsar Peter landvägen med ett litet följe och sände följande
dag sitt kända ultimatum. Svar skulle afgifvas före kl. 7, och kl. ö återsände kom
mendanten ackordspunkterna nnderskrifna. Med fästningen gâfvo sig 135 office
rare och 3,700 man. Dessutom föllo i ryssarnes händer 2fâstni11gsflaggor, (53 fanor
och standar, 14| kanoner, 8 mörsare och 2 haubitser. Öfverstarne Aminoff och 4
Stjernstråle öfverbragte till Apraxin fästningcns nycklar på ett silfverfat. Slutligen
omtalas festerna den lö, 16 och 18 juni, hvarvid hvarjchanda nådevedermälen ut
delades åt den segrande hären och hela Viborg bestänktes med vigvatten. Den 19
förde preobrasehenska gardet de svenska fanorna till ёж Petersburg och den 22 af
reste tsaren själf dit. (Svensk Historisk Tidskrift 1904; 113 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
