Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 VID HEMMETS HÄRD.
na verldens gud president. På lifvets väg är
hvarje biljett, hvarje dokument undertecknadt
med Jesu egen blodröda namnteckning. På den
andra går det huller om buller och huru som
helst, blott det går. Du käre läsare, eho du är,
är med på den ena af dessa stora vägar, stamba-
nor, som båda räcka ända till evighetens tvänne
störa UmoniMeporsik
Vårt lif är kort. Äfven när det räcker som
längst, är det kort. Sjuttio år äro endast en myc-
ket kort tid. Hastigt, som om de vore rädda för
hvarandra, ila åren sin kos. Men huru många
blifva så gamla? Kristus blef på jorden endast
trettiotre år. Alexander den store dog ung, Gu-
stat Adolf, Karl den tolfte, Lincoln och Garfield
blefvo ej gamla. Om ett ögonblick kan det vara
slut för hvem som helst af oss. Hvem anade vid
skolmötet i Rock Island i julas, att dödens engel
så snart skulle helsa på i det fridfulla älskliga pro-
fessorshemmet bakom Zions kulle. Och dock
har det skett. Lifvet är kort, käre läsare.
Vandringen är villosam,
man går lätt vilse. Vägen är känd för många
stormar, olyckor och anfall af röfvare. På den
ena vägen händer sådant dagligen, men äfven på
den andra vägen hända ofta sorgliga olyckor.
Särskildt har man gifvit akt på, att den som litar
på sig sjelf, utsätter sig för stora faror. Judas,
Demos, Ananias och andra sorgliga exempel fin-
nas, som vi kunde nämna 1 detta sammanhang.
Äfven vi kunna lätt taga miste. Ingen gör resan
mer än en gång, man kan icke gå öfver en enda
mil af vägen igen. Som detiskeridennanenda
gång, så blir det. En gång, och den gången af-
görande, se der den underbara lag, som ingen af
oss kan för djupt och allvarligen begrunda.
När man talar om en lång väg, öfver hvilken
man skall färdas, vill man veta, hvar och huru
man skall finna den, dess beskaffenhet i allmän-
het, kviloplatserna, sällskapet, och hvar den slu-
tas. Vi skola också stanna och gifva akt på des-
sa saker.
Vägen till döden.
Det är ej svårt att finna den vägen. Du be-
höfver ej resa öfver land och vatten för att få
reda på, hvar den är belägen. Vi äro på den
alla af naturen redan. Ormagiftet från fallets
sorgliga, molnhöljda, förmörkade dag har spridt
sig genom alla folk och åldrar. Man kan se det
på ett två års gammalt barn. Frön till lögn,
falskhet, vrede, hämd finnas redan så tidigt och
spira upp och bära frukt, innan barnet kan tala
rent. ’Mamma, slå syster,” säger en liten be-
skedlig vårblomma, som ej kan tala med någon
färdighet alls. Vägen till döden är den allmänna,
stora stråkväg, som vårt naturliga sinne förer oss
alla på, om icke några andra makter och infly-
tanden mellankomma. Om vi annars icke vore
på den, så skulle vi ledas in derpå genom att
älska och göra synden,
äfven om vi en gång varit på en bättre väg. Sin-
nelaget betyder lika mycket som något annat och
ibland mera. Är vårt sinne sådant, att vi älska
det onda, så skola vi också snart göra det. ’"Syn-
den blir icke saker eller fördold.” Hjertats ge-
stalt vinner yttre form. Man blir hvad ens hjerta
är. Hjertat sätter sitt porträtt på sjelfva anlets-
dragen. Hvem minnes ej med fasa Neros por-
trätt? Hvem kan se på Luthers utan atträlska
och vörda honom? Och att man är på vägen till
döden, när man gör synden, det vill väl ingen be-
tvifla. Den arme vällustingen täres och tynar
bort. »Lifskrafterna hafva sinat ut. Hans sista
dag kommer säkert och visst, om han ej låter Jesu
kärlekshand räddande och frälsande fatta uti sig.
Broder, du kan lika lätt hålla glödgadt jern i han-
den utan att bränna dig, som att hålla bränvins-
glaset der utan taga skada till kropp och själ.
Den arme drinkaren se alla, klandra alla, döma
alla. Stackars. man! Det bär alltibhasteare
ned, ned, ned, men han håller på ändå. Det är
dödens väg, som har sin triumfbåge i hvarje krog-
dörr i den civiliserade verlden. Gud vare lof,
att vi fått nedrifva den triumfbågen i Kansas,
Iowa, Maine och att tio andra staters befolkning
skall komma i tillfälle att göra det snart, om hon
annars vill. Men äfven drinkaren kan räddas,
räddas genom Kristi ord och makt.
Vägen är bred.
Ingen trängsel här. Godt rum, gladt sällskap,
stort mod, stora ord, och så fortsätter tåget sin
ilande fart. På denna väg får man göra allt hvad
man vill, allt hvad köttet och sinnet lyster. Grof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
