Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
der, låtom oss taga meod till oss och vara starka
i Herrens starkhets kraft. Alle man i ledet! In-
gen får sofva, ingen får vara lat.
Slutet
på den breda vägen heter döden. Ett hemskt
ord. Det mörkaste ord i alla menskliga lexikon.
Huru hjertat darrar, huru pulsen slår, hela varel-
sen skälfver för döden, det onaturligaste och
mest sjelfmotsägande af allt svårt och dunkelt,
som vi veta om. Se blomman, hur skön och fa-
ger hon står på ängen, men solen skiner och
bränner. Hon vissnar, hon faller af, försvinner
och dör. Så är det med oss. Gräset på marken,
höet, det är vi menniskor.
Hvarför måste vi dö?
Hvem som helst anar, ja förstår, att ej döden
VID HEMMETS HÄRD.
hörer till Guds skapareplan. Den är en olycka,
ett åskmoln, en storm, en orkan. Det är synden
som åstadkommer döden. Hade vi ej som slägte
syndat, så skulle ej döden finnas bland oss. Dö-
den kommer som lön och dom för synden, som
syndens rättmätiga straff. Hade vi ej förtörnat
en helig och rättfärdig Gud, så behöfdervilej
frukta för döden. Nu heter det dock: Engång
dö och sedan domen. Det är dettförtarledtt
döden. På jorden kunna vi reda oss godt nog
utan Gud, så tycker mången, men tänk hvad det
skall blifva, när vi skola dö en gång. Hvad skola
vi svara inför domstolen och domaren? Har du
några ursäkter? Inga, inga. Har du något att
betala med? Intet, intet. Har du någon, som
talar väl för dig, som vill åtaga sig din sak?
Ingen, ingen, om du förskjuter Jesus, den dyre
Frälsaren. Så fly då till Jesus idag, i mosson
kan det vara försent.
Gif akt:
DET EVIGA LIFVETS VATTEN.
Joh. Uppenb. 22: 1.
Och han visade mig en flod med lefvande
vatten, hvilken, klar som kristall, utgick
ifrån Guds och Lammets tron.
Liksom hjorten till sin källa
Skyndar, spännande hvar lem,
Så min längtans segel svälla
Mot min himmel, mot mitt hem,
Till det land, der sol ej släckes,
Till den brunn, der hjelpen räckes,
Hvarest själaherden sjelf
För sin hjord till lifvets elf.
Vågar du, min själ, väl drömma
Att mot sommardalar hän
Du ser nådens vatten strömma,
Der de susa lifsens trän,
ställning!
Ser dess flod kristallklart blänka,
Andar i dess våg sig sänka,
Hur från Lammets stol det går
Som ett band kring Edens vår.
Hvad min själ af himlens under
Med sin aning genomflög,
Hvad i saligt sköna stunder
Droppvis blott mitt hjerta sög,
Der i all sin fullhet tjusar,
Oförgängligt kring mig brusar;
Saligheter våg på våg
Fylla der min själ, min håg.
Allt hvad förr af plågan, nöden
Här min själ i sorg försänkt
Blir af dessa vattens flöden
Öfversvämmadt och fördränkt;
i
å
|
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
