Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA FRÅGAN. 109
lar utageradt. Nej, mina käre, våra kristliga
pligter kunna vi icke afbörda oss på ett dylikt
sätt. Då först skall Kristi församling blifva så
stark, som den kan blifva, när hvarje enskild
medlem älskar Herren varmt och uppriktigt, och
gör sin del med i det stora arbetet.
Kärlekens härliga uppdrag.
örjesu nikerar alltiarbete ett kärleksarbete.
Kristi stridsmän äro alla frivillige soldater. Inga
legda, inga köpta, inga tvingade stridsmän. Vis-
serligen behöfva stridsmännen mat och dryck
och kläder medan de äro härnere, och utsvultna
soldater förrätta som regel det sämsta arbetet,
men motivet måste vara kärlekens tvång. Kan
du låta bli att blitva prest, så blif det aldrig.
Jesu hjord är för dyrbar, för att den skulle lem-
nas i händer på hvem som helst. Endast den,
som älskar öfverherden, kan och bör blifva un-
derherde. Märkom nu sjelfva uppdraget. ’’Gif
näring åt lammen.” Tag väl vara på barnen, på
dem som nyss blifvit kristna. "Led mina får.”
Se till, att de äldre kristna i Jesu namn och kraft
må hållas vakna och vandra på rätta vägar. ’’Gif
näring åt mina små får.” Glöm ej ungdomen
med dess särskilda faror och frestelser.
Guds ord är betesmarken.
Tänk hvilken förfärlig synd, om vi slarfaktigt
och på ett tråkigt och söfvande sätt förkunna
Guds ord. Och tänk hvilken hemsk församling
det är, som håller sin pastor på half svältkur, ger
honom ringa lön, och den först året efteråt, och
ändå väntar och fordrar, att predikningarna och
hela verksamheten skola vara färska och saftiga.
Men det må vi ock säga: Vi hafva som prester
ingen rätt att vänta, att folket skall regelbundet
och gerna komma och se på, huru vi tröska på
den gamla halmen. Under bön till Gud må vi
söka att hålla oss sjelfva färska genom att försö-
ka vårt bibliotek, läsa våra böcker, fatta den tid
i hvilken vi lefva och söka rätta våra fel i stället
för att stelna i dem. En prest får ej vara mal-
äten, äfven om hans rock för fattigdomens skull
är det. Det bästa och färskaste, som han ge-
nom bön och arbete och Guds Andes inspiration
kan åstadkomma, är han skyldig ’’Guds hjord.”
Och sådana prester har vår tid, Gudi lof, flere
än någon föregående tid, och antalet växer.
Våra söndagsskolor och våra församlingsskolor
komma här med. Tänk huru glada och tack-
samma vi borde vara, derför att vi ega dem,
och med hvilken villighet vi borde offra tid och
medel, för att göra dem så goda som möjligt. I
dem är det Jesu barn undervisas om vägen som
drager till lifvet, läras att hålla allt det Jesus har
befallt. Våra högre läroverk äro ock lifsvilkor
för oss som samfund. De som skola vårda Guds
hjord behöfva en grundlig och ändamålsenlig för-
beredelse. Våra prester och skolmästare behöf-
va allt bättre underbyggnad, och derför glädas vi
med skäl öfver dessa läroverk. Gud välsigne
dem och oss alla.
Älskar du Jesus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
