Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AV ZATD ET REKRIS BUS BÖR DIG? 149
Åt tusenden en tidig graf.
Ja folkens plågoris I varit,
Guds hårda gissel, tunga ok,
Tills I likt nötta qvastar farit
I elden, dit Han Eder vrok.
Men mildare gestalter träda
Nu fram i vid och luftig skrud,
Konstnärer, skalder, som oss gläda
Med gyllne harpors sköna ljud,
Allt från den fryntlige Homeros
Med lager i sitt silfverhår
Till verldens siste skaldeheros,
Hvars sångartron i Weimar står.
Jag helsar Er; med gyllne lyra
I tjusat hafven verldens rund;
Ljuft genomströmmar mig er yra,
Om blott min själ är glad och sund.
Dock sägen: har er sång väl frälsat
Från synd ett enda menskobröst?
Har den ett enda hjerta helsat
I dödens qval med himmelsk tröst?
Från anderikets bleka kullar
En annan skara träder fram
Af vise män med stift och rullar,
Med minen tankfull, allvarsam;
Här Plato med sin tänkarpanna,
Der Voltaire med sitt qvicka hån.
O sägen! eger väl det sanna
Sin tron hos någon menskoson?
I mörka tider mången gnista
Af ädelt ljus I spridit kring.
Ert vetande, det högsta, sista
Är dock: ’<vi veta ingenting.”
De andligt fattige sig närma
Förgäfves till ert stolta hus;
Ej kunnen I ett hjerta värma
Invid förnuftets” matta ljus.
Och I, som gjorden upptäcktsfärden,
Som genomforskat land och haf
Och fredligt öfvervunnit verlden,
Gån fram med vattenpass och staf!
Kolumbus med martyrekransen,
Kopernikus bland stjernors här
Och Humboldt du, som afhöljt glansen
Af Kosmos både när och fjär.
Gån fram! — Till lydnad ha’n I tvingat
De starka elementers slägt
Och mensklighetens gång bevingat
Med ångans kraft och vindens fläkt.
På tråd af’jern I ordet leden
Från pol till pol med blixtens fart;
Dock vägen till det sälla Eden
Har ännu ingen visat klart.
Är detta dina söner alla?
Hvar är den menskosonen ung,
För hvilken vi må nederfalla
Och hylla såsom verldens kung?
Den, hvilkens makt min ande prisar
I fruktan och i salig tro?
Den herde, som mig vägen visar
Från jordens strid till himlens ro?
Det vandrar en på Jordans stränder,
Han är min hjelte, helig, ren;
Ej rasslar svärd invid hans länder,
Ej är han prydd med ädelsten.
Han kommer ej med kämpaglafven,
Den herde god från Bethlehem;
Hans spira det är herdestafven,
En törnekrans hans diadem.
Dock alla /hjeltesöners styrka
Försjunker för hans andes makt.
De sköna konster, som vi dyrka,
Förblekna inför korsets prakt.
På skam de vises lärdom bringas
Utaf hans barnsligt enkla tal.
Hos honom verldsomseglarn tvingas
Att söka hamn från nöd och qval.
Jag hyllar honom i mitt hjerta
Och säger: ack! hvem är som han?
I honom, vigd af helig smärta,
Guds valda folk sin herde fann.
Hög står hans tron bland andars hvimmel
På nåds och sannings fasta häll,
Och tusenstämmigt jord och himmel
Framjubla: hell, Immanuel!
GEROK.
MEN HVAD SYNES EDER? 0. s. v.
Math, 22: 28—31.
(TEISEnd: efter "Lref:)
Vi hafva i dag en underlig, men särdeles läro-
rik text.
Den säger oss, att Gud är icke en
slumpenskej nellert eniegoismens Gud. "Fan ar
kärleken, lika frivilligt god, lika allmänt barm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
