Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVARFÖR JAG ÄR EN KRISTEN? 167
Hvarför jag är en kristen?
TVIFLET.
Se, men’skan är en gåta Och lifvet blott en dröm
Brist ut låt ögat gråta En väldig tåreström,
Hvari du dig må sänka Och uti glömska dränka,
Ty säll den ofödd är!
Se, anden är en villa Och själen blott en fras!
Hvad kan du väl förspilla? Din kropp blir blott ett as.
Tag nu all verldens tågor Och ända alla plågor
Med rep för hvarje hals!
Se, sanning är blott saga Och rätten fantasi!
Nu skall man hurtigt jaga På dörr’n allt hyckleri,
Hvi längre egna dyrkan Åt annat än åt styrkan?
Hvad som är till är rätt!
Se, pligten är en vana Och samvetet en dikt!
De unga bör man dana Att rätt förstå sin vigt.
Då låta de ock ramla Det der utdömda gamla,
Som ej är med sin tid.
> ILE frihetshjelten draga In i vår ungdomskrets,
Att han må kunna taga Sin plats i deras spets.
O, hvilken lossad tunga Att bringa dessa unga
Sin djupa visdomsskatt?
Sjelf en utaf de lärde Han mycket hört och sett.
Han funnit dem besnärde, Ty presten dem förledt.
Nu skall han dem upphöja: De böra sig ej böja
För någon enda magt.
Han börjar med att prisa Sig såsom fördomsfri,
Och så vill han dem visa Det tunga slafveri,
Hvari de hållas fångna. Den tillhör tider gångna,
Föräldralydnads tid.”
«I bören icke glömma, Att nu är eder tid.
I fån ej längre drömma, I måsten ut i strid!
Det gäller att bekämpa Allt, som vill frihet dämpa
Ty friheten är allt!”
«I skolen granskning skänka Åt allt, som ej är ungt
Och sjelfva börja tänka, Om icke just till punkt.”
När de då blifvit vana, Så börjar han förmana
På mera tydligt språk:
efEnhvar är sjelf sig närmast Och grannen först dernäst;
Skall man då sjelf bli fjermast, Och andra na det bäst?
Nej! har en annan mera, Och jag kan dividera;
Blir hans produkt min qvot.
Hvad tjenar det att dölja Hvad som ändock skall fram?
Ty floden skall nog skölja Ur vägen sådant dam.
När jag är högst af alla, Hvem vågar väl befalla
En mensklighetens man?
H—M—S.
<
HVARFÖR JAG ÄR EN KRISTEN.
Striden mellan sanning och lögn är en verlds-
gammal kamp. Allt sedan den gråa forntiden
har en hemsk, mörk och listig skepnad lurat i den
hvita himladrottningens fotspår. Sanningen är
hvit, ty hon är obrottslig och skuldfri och härstam-
mar från Gud. Lögnen deremot är mörk, ty hon
är brottets moder och barn af mörkrets fader. Se-
gerglad och segervan har sanningen skridit fram-
åt genom otaliga strider till nya segrar, som hvarje
århundrade och årtusende bevittnat och beseglat.
Men derunder har det mörka vidundret alltjemt
hväst fram sin motsaga och visat den dubbla,
spetsiga tungan mellan giftblåsans huggtänder.
Mörkret har varit dess rätta element, och vid
sjelfva middagens glöd har det gömt sig i skug-
gan af den flydda natten eller den mot aftonen
lutande solen och helst huggit bakifrån. Striden
har varit het och kostat lif och blod å båda sidor.
Den slutliga segern har dock alltid stannat på
sanningens sida, och i dag svajar hennes hvita
fanduk med den välkända korslagda blodstrim-
man från oräkneliga fästen, som lögnen och för-
domen efter ett hårdnackadt motstånd måst ut-
rymma. Utmed stråkvägen för verldsstriden
vittna de urblekta benrangeln af sanningens fien-
der derom, att Andens tveeggade svärd biter väl
och biter djupt, att intet stål och intet pansar ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
