Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVARBÖR fAG ÄR EN KRISTEN. 7
nuftsvidrigt paradox, som gör föga heder åt den
logiska förnuftighet i tänkandet, hvaraf våra mot-
ståndare framför andra säga sig vara i besittning.
I detta sammanhang vågar jag än vidare an-
föra, hvad en fullkomligt opartiskt man, filosofie-
professor Ribbing i Upsala 1 denna sak yttrade
för någon tid sedan.
’"Undren betraktas i Nya Testamentet icke på
något sätt stridande emot naturlagarne, utan så-
som kraftuppenbarelser af Jesu kärlek till menni-
skans lekamliga och, i omedelbart sammanhang
dermed, religiösa förbättring. Att man ej kunnat
förklara dem, beror derpå, att man saknar för-
Ilannesgrunderna, d. v: s. just naturlagarne.
Man säger, att dé strida mot naturens lagar, men
var så god och visa mig, hvilka dessa äro? Vi
känna ännu föga om lagarne för lifvet i dess hel-
het, samt förhållandet mellan det andliga och
kroppsliga! Den, som förkastar allt, som ej stäm-
mer med hans abstrakta begrepp, han använder
mot sig sjelf ett okunnighetsbevis. Att somliga
af undren äro lättare, andra svårare att förklara,
beror derpå, att somliga ligga närmare den verld,
som vi känna till, andra fjermare. Må vi lemna
denna fråga, huru långt det är möjligt att förstå
undren såsom motsägelselösa, till dess vi blifvit
lika rena och Gudi hängifna som vår Frälsare.
Vi komma slutligen till uppståndelseundret. Låt
oss, mina herrar, helt enkelt erkänna detta fak-
tum; ty endast ur detta såsom faktum förklaras
öfvertygelsen hos apostlarne om Jesu Guds-Sons-
skap och den radikala förvandling, som med dem
försiggick: från modlöse till modigt vise, från half-
judaiserande till rent andlige.
Ju äldre man blir i studier och vetenskaper —
och äfven jag smickrar mig med att hafva stude-
rat vetenskaperna — desto farligare ser man det
vara att med det abstraherande förståndet råka i
ensidigheter. De lärdes syndaregister är stort.
Huru ofta hafva de ej. proklamerat fakta såsom
omöjligheter, som sedan visat sig ega verklighet.
Uppståndelsen från de döda är något ovanligt,
och derför synes den osannolik; men det är ännu
ej detsamma som omöjlighet: det är osannolik-
heten, som får maka åt sig för verkligheten. Man
har förklarat Jesu uppståndelse för en vision (syn-
villa), men hvad menar man då med vision?
Frälsaren syntes för lärjungarne ej på samma
kroppsliga sätt som förut, men likväl ej blott så-
som ett spöke; ty han åt och drack med dem.
Huru skall man förstå denna mellanexistens?
Härtill fordras ett sinne, som är så pass vändt
till det inre lifvet, att man kan blifva lika viss om
detta, som det yttre lifvets förhållande.”
Dessa ord lästes i Stockholms Dagblad för den
3 April 1882 och väckte stor uppståndelse.
Skämttidningarna och andra försökte gyckla bort
saken. Men det går ej så lätt. Attsäga: "Detta
begriper icke jag,” det må vara rätt och godt;
men att med detta vilja bevisa, att det icke kan
vara så, det är dåraktigt. Om man för ett år-
hundrade sedan hade med våra förfäder talat om
Jernvägar, telegrafver, telefoner o. d., så hade de
säkert med hånlöje förklarat allt sådant för omöj-
ligheter, ja dumheter. Icke desto mindre äro
alla dessa ’"dumheter” och ’’omöjligheter” nu
verkligheter. Nu står jag i mitt rum och talar i
min telefon med personer, som bo ända till några
mil långt ifrån mig. - Vi höra tydligt hvarandras
röst, äfven om vi bara hviska. Men för några år
sedan hade hvem som helst kunna visa mig att
sådant "strider mot naturlagarne.” — Allt kött
än hö:
Alltså tror jag, att Jesus Kristus, Gudamenni-
skan, har lidit, dött och uppstått såsom min Fräl-
sare, och derför är jag en kristen.
Men jag är en kristen, ätven emedan jag tror, att
bibeln eller den heliga skrift är Guds ord.
Den, som tror bibeln vara Guds ord och är en
förståndig menniska, måste ock vara allvarligt an-
gelägen om att vara en kristen. Bibeln talar icke
dunkelt om oss menniskor, antingen vi tänka på
vårt ursprung, vår närvarande frälsning eller vår
framtid. Gud är vårt ursprung, Guds gemenskap
vår bästa lott på jorden, och Gud är också vårt
mål. Detta lärer oss bibeln. Derför blir också
dess dom sträng öfver synden och motsägelsen,
som dock ligger så djupt inrotad i vårt naturliga
oomdanade hjerta. I detta förhållande ega vi
ock att söka orsaken till det långvariga utrotnings-
krig, för hvilket bibeln varit föremål. Roms kej-
sare och Roms påfvar hafva jagat bibeln såsom
ett farligt vilddjur och i tusental bränt den å bål.
Greklands och Roms filosofi, medeltidens skola-
stik och den nyare tidens månghöfdade rational-
ism och fritänkeri hafva hotat den allt intill döds!
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
