Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅDENS FRÄLSNING. 193
än för de skenheligaste formkristna på domens
stora dag, drägligare för Sodom och Gomorra än
för Capernaum. Det är en svår anklagelse mot
en menniska, att hon ej begagnar det ljus, hon
eger, ej lefver efter sin insigt och sin kunskap.
På så sätt blir man värre och värre, sjunker allt
djupare och blir så helt förlorad, kanske hjelplöst
förlorad. Det finnes ej en af tio bland de om-
vände, som ej har bättre kunskap än hans lif
visar.
Men den, som lyder Guds maning i dag, skall
få allt större insigt, föras allt längre framåt på
den rätta vägen och till slut deruppe skåda Guds
härlighet med obetäckt anlete.
Nådens frälsning.
<AF NÅDEN ÄREN I FRÄLSTE.”
Eph:t2:8:
Frälst af nåd är ett allmänt talesätt bland vår
tids kristna. Det är ett af dessa talesätt, som
betyda så mycket eller så litet, allt efter som de
användas med allvar och uppriktighet eller ej.
Må vi, käre läsare, höra till dem, som taga saken
allvarligt och såsom inför Guds ögon. ’’Frälst
af nåd” är en härlig bekännelse för den, som lef-
ver i trons gemenskap med Frälsaren Herren
Jesus.
Kallelsen af blott nåd.
Det är af blott nåd Gud kallar någon af oss till
delaktighet i sitt rikes Vi skulle höra Gud till
redan 1 följd af vårt dopförbund. I alle, som
läsen detta, hafven således en gång varit Guds
barn och sanna kristna. Men en fråga: Huru
många af oss ha varit trogna, huru många blefvo
beståndande? En och annan kristen har varit
det från sin spädaste barndom, men det händer
i allmänhet så sällan, att man riktigt förvånar sig
öfver det. De flesta gå tidigt bort. Sådana äro
vi, sådana våra föräldrar och så ännu längre till-
baka. Tänk, huru menniskor 1 allmänhet be-
handla den käre Frälsaren! Ingen annan skulle
uthärda något sådant utan att med missnöje och
förakt vända sig bort från oss. När vi äro barn,
vilja vi ej lyda kallelsen, i vår ungdom äro vi för
yra för att på allvar lyssna till, och i vår manna-
ålder ha vi för brådtom och på ålderdomen äro
vi för sjelfrättfärdiga — och ändå kommer Gud
med sin kallelse till oss hela lifvet igenom. Det
ser ut, som om han icke tänkte på vårt hand-
lingssätt, utan allenast på vår stora nöd, vårt
stora behof. Orubbligt god och barmhertig kal-
lar han alla, kallar ofta, länge. En sådan kal-
lelse ar at nåd, icke af förtjenst.
Så har då kallelsens röst gått ut äfven i dag.
Har du hört den, har du förstått, hvarför du fick
höra den ännu en gång?
Barnaskapet af blott nåd.
Det är af blott nåd Gud upptager oss att vara
sina barn. Det är anmärkningsvärdt, att öfver
allt, der Gud utlofvar oss något särskildt godt,
der sättes aldrig en enda gång vår förtjenst så-
som grund, derför. — Dettanarigodt för ossi att
veta och komma ihåg, emedan vi 1 våra mörka
stunder hafva det så i våra hjertan, som om Gud
icke vidare ville hafva något med oss att skaffa,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
