Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 VID. HEMMETS HÄRD,
Och aftonvindens suck kring fältet strömmar,
Jag sjunker här i vemodsfulla drömmar
Till vesterns port är Solen redan hunnen:
<eFörsvunnen.”
En förunderlig känsla genomströmmar mitt
väsende, när jag stannar på en kyrkogård vid de
olika grafkullarne. Jag är i samma verld som en
stund förut, men det kännes så olika. Ett djupt
allvar, ett beständigt vemod, ett kraftigt ’hvar
är du?” finner jag alltid der. Men det var ju zz
sorgen, som vi ville spåra äfven här. Ser du den
der färska gratkullen derborta? Omkringtden
stod för några dagar sedan en skara sörjande
vänner. Fflvem var det, som gömdes der? Fråga
den sorgklädda qvinnan, som äfven nu står ned-
tryckt af bedröfvelse. Det var hennes make,
som gömdes der. Några få korta dagar hade
deras lycka varat, och så kom döden oförmodadt
och hastigt. Ett vanligt blad i sorgens historia!
Men hvem hvilar derborta under den lilla kullen
der: Villasal på grafstenent namnet. Idern,
dödsdagen och denna beskrifning: enda barnet
till o. s. v. Huru mycket säga icke dessa korta
ord! "Huru mörktibleffej föraldrahemmet)/ nar
de orden måste inhuggas i den kalla marmorn,
huru blek är ej ännu modrens kind. Hennes lille
älskling klappar ej mer mamma med sin mjuka,
fina hand, och de strida tårarne kan han ej heller
kyssa bort. Äfven detta är ett vanligt blad i
sorgens historia. Här hvilar en älskad moder,
som rycktes bort, när hennes familj som bäst be-
höfde henne. Der ligger en ung lilja, som ned-
mejades, när hennes fägring var som störst. Här
slumrar en af Herrens herdar, och fåren och
lammen stå der ännu sörjande omkring griften.
Der hvilar stoftet af en af landets storman, och
tusenden fälde tårar vid hans bår.
Men långt borta der under en grönskande tår-
pil, ser jag en liten grafkulle. Hvems är han!
Jo, der hvilar en förlorad son, som vandrade sin
egen väg och bragte skam och vanära öfver sin
familj samt i sjelfva döden kom sin älskade mo-
ders hjerta att brista.
Och huru mycket skulle ej alla dessa förgätna
och obemärkta grafvar kunna tala om sorg och
lidande, men de äro stumma. Der hvilar ensam
mången pilgrim från annat land, som här sökte
helsa, rikedom eller annat godt. Nu vet endast
domsengeln, hvar hans stoft hvilar, ty öfver det-
samma är ingen grafvård upprest, ingen blomma
planterad.
Nu lemna vi denna plats. Endast mycket
matt och fattigt har jag kunnat antyda något
litet af hvad som der är att se och tänka på.
+ +
En annan art af sorger står framför oss, de
hemliga hjertesorgerna, som kanske ingen förstår
eller känner utan den som bär dem. Dessa äro
långt talrikare än vi vanligtvis tro. Jag höll på
att säga, att nästan hvarje menniska har någon
större eller mindre, inbillad eller verklig, hjerte-
sorg. Mången gång är det ett syndaminne, som
följer med hela lifvet igenom, äfven sedan syn-
den är förlåten. Än kan det vara medvetandet
om ett oupptäckt brott, än åter delaktigheten i
ett sådant. En annan gång är det syndestoch
frestelser af sådan beskaffenhet, att de blifva or-
sak till. hjertesorg. För en annant kanterd
svårt misstag, som han begått, vara orsaken till
en sådan sorg, ty man kan begå misstag, som
sträcka sig med sin verkan utöfver hela ens efter-
följande lif. Mången gång blir en krossad för-
hoppning, en ouppfyld hjerteönskan, ett ständigt
ämne till grämelse och sorg. När en vän sviker
en annan, när heliga löften brytas, när årslångt
förtroende rubbas, då brister mången gång hjer-
tats ömmaste strängar och sorgen blir lifstids-
sorg. Allt för många strö med lugn, med ett
djefvulskt lugn, ut sådana törnetaggar på vägen
för sina medvandrare. När en fader eller moder
ser alla sina bemödanden för en son eller dotter
vara fruktlösa, när inga böner höras, och ingen
hjelp synes till, då kommer till stånd hos sådana
föräldrar den bittraste och djupaste hjertesorg,
en bedröfvelse, som ej sällan förer deras grå hår
med sorg ner i grafven.
Ett annat slag af sorger vill jag ännu påpeka.
Det är de fullkomligt oberättigade. Den snåle
och girige sörjer hela sitt lif igenom, och egare af
hundrade tusenden taga lifvet af sig af fruktan
för hungersnöd. Det berättas om en rik svensk
farmare, att hans hufvud betydligt hvitnade af
sorg och grämelse, emedan hveteskörden ett år
slog fel. Icke bättre bestäldt är det med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
