Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
hafva trott uppå, som tröstat och hugsvalat oss i
all bedröfvelse på jorden, som höll vår hand så
troget i dödens dal.
VID HEMMETS HÄRD.
Hemåt: —
«Stäm in i englars kor.”
,
TIllustrationer i ord och händelser, att läsas tillsammans
med kyrkominnena.
Tvenne upplysta män voro i begrepp att i en
färjbåt fara öfver en af detta lands större floder.
Under tiden uppstod dem emellan en disputation
om tro och gerningar — den ene påstod, att ger-
ningar voro af mindre betydelse, men tron dere-
mot allt; den andre försäkrade motsatsen. Då
ingendera af dem var i stånd att öfverbevisa den
andre, bad färjkarlen om tillåtelse att få uttrycka
sin åsigt. Detta tilläts, och han sade: "Jag hål-
ler i mina händer tvenne åror. Den här i min
högra hand kallar jag ’tro’, och den andra i min
venstra hand kallar jag ’gerningar. Nu, mina
herrar, varen så goda och gifven akt! Jag ror nu
med trons åra och med henne ersamt. Se, huru
båten går blott rundt omkring, men, gör intet
framsteg. Jag gör nu på samma sätt med ger-
ningarnes åra, och med precis samma resultat —
intet framåtskridande. Märken! Jag ror med båda
tillsammans, och vi komma framåt; och inom nå-
gra få minuter äro vi vid landstigningsplatsen.
På samma sätt är jag 1 min enfaldighet af den
åsigt, att hvarken tro utan gerningar eller gernin-
gar utan tro är tillräckligt. Låt det blifva båda
delarne, och den himmelska strandens ljufliga ro
skall visserligen uppnås.”
+ Xx
+
En fältprest berättar följande:
Lazarettet var alldeles uppfyldt af sårade.
Ibland dessa var äfven en ung man, dödligt så-
rad och oförmögen att tala. Det var nära mid-
natt, och ute på fältet lågo hundratals, sofvande
den sömn, ur hvilken ingen utan Jesus kan väcka
dem. Fältskären hade gjort sin rund hos de sju-
ka, och för ett ögonblick var allt stilla och lugnt.
Plötsligt utropade nämnde unge man, som förut
varit tyst, med klar, bestämd röst: ’’Här!” Fält-
skären skyndade fram till hans bädd och frågade
hvad han önskade. ’"Ingenting,” svarade han,
"det var upprop i himmelen, och jag svarade på
mitt namn.” Han vände sitt hufvud om och hade
gått bort — gått att förena sig med den stora
arme, hvars uniform är hvittvagen i Lammets
blod.
Läsare, skall ditt namn höras en gång vid det
stora uppropet i evigheten?
Skall du då kunna svara: Här!
En kristen i Virginia säger: Jag har sett män
dö på slagfältet, sett barn dö och äldre dö, men
aldrig har något varit så tilltalande för mig, som
då jag en gång stod vid en troende qvinnas döds-
bädd. Jag kände henne sedan hon var en ung
flicka. Hon blef gift och fick fyra barn. Man-
nen dog, och lemnade henne i små omständighe-
ter. Hon arbetade och sträfvade bittida och sent
för att uppfostra sina barn och gifva dem skolun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
