- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
234

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

utanför smedjan för att få sin häst skodd. Der-
under begynte smeden på med sitt älsklingsämne.
Pastorn hörde tåligt på en stund och frågade
slutligen: Har ni någonsin hört berättelsen om
den rike mannen och Lazarus?

Ja, naturligtvis har jag det.”

«Kommer ni ock ihåg de der hundarne, som
vid dörren slickade Lazari sår?”

jamen ihyvyantörldet:4

Nå väl, ni påminner mig om dessa hundar,
som alltjemt slickade såren. Allt, som ni kan
se hos en kristen, är hans sår, hans fel; och er
tunga är ständigt sysselsatt med att slicka dem.”

Smeden hade icke mer att säga. Men denna
tillrättavisning gäller icke blott den smeden, den
gäller alla, som smida förtal.

x x&
x

En otrogen fader togs för någon tid sedan ur
tiden genom sjukdom. När en dag några af hans
gudlösa vänner besökte honom, hade han vid ena
sänggafveln upphängt en träskifva, på hvilken
han med krita skrifvit orden: ’’God is nowhere”
(Gud är ingenstädes). Sedan vännerna aflägs-
nat sig, kom hans älsklingsbarn, en liten flicka,
1n.0 Elan fkyssterhennenochWyttenhenneuppit
sängen. Hon började stafva högt och utropade
sedan alldeles förtjust: Oj pappa rdetibli God
is now here! (Gud är nu här)!” Barnet uppre-
pade flere gånger dessa ord med synbarlig för-

nöjelse. Den häpne fadern var tyst. Barnets
ord gingo som pilar genom hans hjerta. Häåg-

komsten af hans egen barndom trädde plötsligt
för honom. Han tyckte sig stå vid sin älskade
döda moders sida och för henne uppläsa de bi-
belspråk, hon tidigt lärt honom, deribland detta:
Du Gud ser mig.” Denna stund blef en vänd-
punkt i den otrogne mannens lif. Den Helige
Ande kämpade mäktigt inom honom. Lik publi-
kanen började han bedja: ’’Gud miskunda dig
öfver mig syndare!” Den sökande syndaren och
den väntande Frälsaren möttes, och det blef
glädje i himmelen öfver denne fader, som hade
omvändt sig och ändrat sitt sinne.
+ +


Det berättas om en man i Kansas, hvilken var

en drinkare och dog en drinkares död eller af

VID HEMMETS HARD.

fyllerigalenskap. Hans hustru gjorde allt för att
rädda honom, men omöjligt. Hon förestälde ho-
nom det förfärliga i hans lif och det hemska i
hans död, men alla hennes böner voro förgäfves.
Dock, såsom hustrun fört sanningens språk för
sin man i lifvet, ville hon äfven föra sanningens
talan om mannen i döden och beslöt resa en graf-
vård öfver den aflidne. Hon lät då förfärdiga en
granitpelare, omkring hvilken slingrade sig en
orm, likaledes uthuggen ur pelaren. Denna graf-
vård vittnade om sanningen af den vise Salomos
ord: "Se icke till vinet, att: det. så rodtfanktecn
står dägeligt i glaset och går lätteligen in; men
på sistone biter det såsom en orm och stinger som
en huggorm.”

Jag tror det.
med det språket?” — "Jag gör ingenting.
"Huru förklarar ni det?” — "Jag förklarar det
icke.” — "Huru uttolkar ni det?” — "Jag uttol-
kar det icke.” — "Hvad gör ni då dermed?” —
"YJag tyonidet.’

En man säger: ’"Hvad gör ni



<eTy Kristi kärlek tvingar oss så, efter vi det
hålle, att om en är död för alla, så äro de alla
döde. Och han är fördenskull död förallart act
de, som lefva, skola icke nu lefva sig sjelfvom,
utan honom, som för dem död och uppstånden
än 2 INOR 53 Lig 156

En väfvare i Frankrike, vid namn Timmerman,
som tillika var sånganförare i den katolska kyr-
kan, blef öfvertygad om katolska kyrkans eller
påfvedömets villfarelser och genom evangelli pre-
dikan förd till sanningens erkännande.

Hans utträdande ur romerska kyrkan gjorde så
mycket mera uppseende, som de katolska pre-
sterna gjorde allt för att draga honom tillbaka,
men förgäfves; intet kunde rycka honom från
hans tro.

Då han en dag var på väg att besöka några
kristna trosbröder, gick han in till en af sina gamla
kamrater för att tända sin pipa. ’Nå, Timmer-
man, sade denne, nvadförmmytckk

’Det enda jag vet,” svarade Timmerman, "är
detta: att Jesus Kristus är död för mig och för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free