Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IILICAOS I IRAN HIKOMNIEIN I NÖIOD IEILE, 236
jag vill gifva honom min hund och mitt ge-
Väl
Missionären svarade, att Herren Jesus icke
kunde mottaga sådana gåfvor.
’Jo,” vidhöll indianen, ’’jag gifver honom min
hund, mitt gevär och min | yllefilt. "Jag ar en
fattig indian, som icke har mera — jag gifver
Herren Jesus allt hvad jag eger.”
Då missionären ännu en gång upprepade hvad
han förut sagt, blef den stackars indianen mycket
bedröfvad och satte sig ned djupt begrundande.
Efter en stund stod han plötsligt upp, gick fram
till missionären, blickade honom tillitsfullt in i an-
sigtet och sade: i;
"Här är den stackars indianen sjelf — månne
Jesus vill hafva honom?”
"Ja, ” svarade missionären, ’’det är den gåfva
Herren Jesus vill hafva; ty han har sagt: Gif mig
Gitbibjerta.
En regnig höstafton begaf sig en läkare till en
aflägset boende sjuk. Då han åkt ett stycke
väg, mötte han en kärra, dragen af en usel, ma-
ger häst. Han såg efter kusken, men fann in-
Sens Han fortsatte sin vag, och en stund der-
efter mötte han en man 1 rusigt tillstånd, som
faglade vägen framåt. Der är egaren till den
magra hästen,” tänkte han. Då läkaren kom ho-
nom nära, stannade han sin häst för att säga
några ord till den arme drinkaren; men denne
förekom honom, i det han stammade fram: "Är
det ni, herr doktor? Vill ni gifva mig ett recept?
De säga, att ni skall vara så god mot fattiga.
Kanske ni vill gifva mig det för intet.”
"Mycket gerna, min vän,” sade läkaren; "hvad
fattas er?”
Den stackars drinkaren svarade: ’’Jag behöf-
Memettimecept föratt halla" mina fötter ifrån att
gå in i krogen.”
<Ett sådant recept kan jag icke skrifva åt er,”
svarade doktorn, "men jag har en mycket god
vän, den store Öfverläkaren, Jesus Kristus, han
kanoötva er det. Vänd er till honom. Fan har
sagt: "Den, som kommer till mig, honom kastar
jag sannerligen icke ut.”
Månader förflöto. Åter var doktorn ute på
sjukbesök, då han på samma väg mötte samme
man. Nu var han dock icke rusig. Äfven nu
måste doktorn stanna, och mannen gick fram till
honom, grep om hans hand och sade med tårar
i ögonen: "Gud välsigne er!”
Det var allt. Men doktorn förstod, att man-
nen verkligen vändt sig till den store läkaren, och
att han helbregdagjort både hans kropp och hans
själ. Ty för honom är ingenting omöjligt. Han
kan frälsa äfven den djupast sjunkne.
Vid en katekisation, der en troende lärare gick
omkring ibland gamla och unga och gjorde frågor
till dem öfver Luthers lilla katekes, stannade han
omsider framför en liten gosse och frågade: ’’Nå,
hur långt har du kommit i katekesen, min lille
gosse?”
Barnet blef förvirradt och började gråta. Vän-
ligt uppmuntrande förnyade läraren sin fråga,
hvarpå den lille gossen blygt svarade: "Jag har
icke kommit längre än till: ’"Efter sin barmher-
tighet gjorde han oss saliga’.”
"Gråt icke, min gosse,” svarade läraren med
ertäsmåleende. i Jaguhar ucke Heller kommit
längre.”
x x
+
Då en förnäm medborgare i Florence låg dö-
ende af pesten, öfvergifven af sina betjenter och
lemnad af sin familj och sina vänner, bönföll han
en skara menniskor, som samlat sig nedanför
hans fönster, om hjelp och förbarmande.
FINejuesadertenratidessa rida aneptmkinos tor
att köpa oss. Våra lif kunna ej köpas för guld.”
Men en ung man skyndade genom folkhopen och
mot ingången till den sjukes bostad, utropande:
’Jag kommer upp till dig, icke för penningar,
utan af tacksamhet; ty jag är en af dem, som du
räddat ifrån döden.”
Sålunda talar den kristliga kärleken. — Till
Fleften Jesus säger hon: jag kommer tilll dig,
ickewtör lön, icke för ära, utantemedan jag är
den, som du frälst ifrån döden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
