Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 VID HEMMETS HARD.
Ungdomslifvet.
Hvarje tänkande person har säkerligen många
gånger öfvervägt det sköna ämnet ungdomslifvet,
och sjelf utgör jag intet undantag ifrån ofvan ut-
talade förmodan. Jag hart. o. m. slutligen tagit
mig dristighet till och ville nu i all enfald, under
bön till Gud, uttala hvad jag tänkt och känt i
detta afseende. Att tankarne blifva strödda tan-
kar, det tror jag, och att teckningen i allmänhet
ej kan blifva hvad både jag och andra önskade,
det vet jag på förhand. Mångahanda omstän-
digheter, hvilka ej här behöfva påpekas, bidraga
att stärka mig 1 denna min öfvertygelse. Må
likväl dessa strödda tankar ega den egenskapen,
att de äro verkliga, d. v. s. ej blotta inbillningar,
utan tankar, grundade på och föranledda af så-
dant, som alla dagar förekommer rundt om-
kring oss.
Hvad som gör en teckning af ungdomslifvet
ibland oss särdeles svår, äro de säregna förhållan-
den, uti hvilka vi stå såsom medlemmar af två
folk. Ännu äro vi svenskar, men svenskar, som
hålla på att blifva och redan delvis äro amerika-
ner, och att i allo troget teckna det svensk-ame-
rikanska ungdomslifvet måste i följd af denna
dess dubbelsida vara ganska svårt, ja, 1 viss mån
omöjligt just på grund af den utveckling, uti hvil-
ken vi som svensk-amerikaner äro stadda. Lik-
väl är det om och /ör den svensk-amerikanska
ungdomen jag ville skrifva något, ty denna ung-
dom älskar jag. Desse afkomlingar af den gamla
nordiska stammen, fostrade på den stora republi-
kens fria mark, äro ett slägte, som borde kunna
åstadkomma någonting i verlden. Dessa Gustaf
Adolfs barn borde här ibland och inom det största
och lyckligaste folk jorden i dag eger, blifva en
helsosam surdeg och det såsom den kristna
kyrkans trogna bekännare. Skall denna ungdom
blifva hvad den kan blifva? Gud vet det. Nog
ser det sorgligt ut för framtiden mången gång,
när man betraktar de storartade försök, som göras
af fienderna att förderfva vår ungdom. Vårt
ämne har derför två sidor, en ljus och en mörk.
Vi vilja under loppet af våra betraktelser se dem
båda. Med dessa inledningsord låtom oss strax
träda vårt ämne närmare.
Ungdomslifvet är ett ämne, som lockat mån-
gen skald att med hänförelse sjunga de härligaste
toner, en lyra kan framkalla. Och dessa toner
hafva ofta varit toner af den ljufvaste harmoni
och den mest berusande skönhet. Och hvarför?
Månne det allenast var sångarsnillet, som vann
gestalt i dessa toner? Nej! Skalden hade aldrig
kunnat stämma sin lyra så väl, om ej saken, som
han besjöng, varit skön och härlig. Men han
var det. Ungdomslifvet är ett värdigt ämne för
hvilken skald som helst. Hafven I någonsin sett
en klar soluppgång en vårmorgon? Sådant är
ungdomslifvet. Hvad skadar, att den sköna sol-
uppgången är början på en mulen och stormig
dag. Han är ändå skön för sin egen skull.
Hafven I någon gång vandrat i en trädgård, när
träden blommade? I känden då den ljufva dof-
ten, I sågen de sköna blomstren. Sådan är vår
ungdomstid med rika förhoppningar och löften
för framtiden. Men våren är glädjens tid, och
ungdomslifvet är, och det med allt skäl, ett
glädjens och på samma gång ett hoppets lif. Man
är glad, ty är början så skön, huru härlig då fort-
sättningen och fullbordan! Detta hopp är gläd-
jens källa. Derom säger en bekant person:
<<Hoppet växer i ungdomen som gräset om våren.
Lifvet grönskar då liksom jorden, och ur hvar-
enda af de tusentals knopparne vänten I er en
blomma och sedermera frukter. Huru skön är
icke förhoppningen, morgonrodnaden, att se, hur
tröstefull, hur uppfriskande för kropp och sinne,
när hon bygger sin äreport öfver den unga dagen
och leder in de bevingade timmarne! Sannerli-
gen — hoppets rikedom, så bedräglig, så inbillad
han ock må anses, är dock en verklig rikedom,
en solid”. Så yttrade en gång en stor man, och
det låg sanning i hans yttrande. Ungdom och
glädje, ungdom och hopp höra naturligen till-
samman. Hoppet är derför framför allt ungdo-
mens tillhörighet, ty ännu hafva jordelifvets hvas-
sa törnetaggar ej tvingat hans hjertekamrars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
