Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CNG OMP MENAT
tid att göra någonting grundligt. Fort och lustigt
skall det gå, och så önska framför andra de unge.
Långsamt och pröfvande arbete hatar man. Man
vill snart vara man, man blir ytterst fort lärd och
tror sig behändigt nog kunna blifva mästare i hvil-
ket yrke som helst, om man ens är nog allvarlig
för att tänka på något visst yrke. Många äro
dock fåfänga och lösliga nog för att vämjas vid
all nyttig sysselsättning. De äro ofta barn, men
bortskämda barn, af ansedda föräldrar. Så får
man ett slägte af odågor och salongsdockor, som
väl äro vackra att se på, men sannerligen om de-
fas värde räcker mycket längre. Jag medger, att
de kunna vara förtjusande leksaker och prydna-
der att begagnas i förmaket, vid pianot och på
bjudningar, men der stannar ock mången gång
deras förmåga och äfven vilja. Jag frågar ofri-
villigt: hafva dessa någonsin frågat sig sjelfva,
hvad som är lifvets stora uppgift, och om de frå-
gat, hafva de redan förgätit svaret? Lyckligtvis
är denna klass ännu ej talrik ibland vår svensk-
amerikanska ungdom, men ju rikare och förnä-
mare vårt folk blir, desto flere skola svara mot
den gifna beskrifningen.
Jag sade, att man nu för tiden ofta blir ytterst
fort lärd. Detta gäller dem, som likväl fråga ef-
ter lärdom och bildning, äfven om de icke så myc-
ket se på deras grundlighet. I detta stycket
hoppas jag på ett bättre. Det går redan saktare
att blifva lärd än för några år sedan, och jag glä-
des deröfver. Det finnes ingen kungsväg till lär-
dom, brukar man säga, och parnassens höjder
förblifva alltid branta. ’Sakta hinner man dit,
om någonsin. Huru dåraktigt då, att tro sig re-
dan vara deruppe, innan man ens blifvit van vid
vägen, som leder dit!
Aldrig skall en person ångra den tid, den må för
öfrigt vara längre eller kortare, som han användt
på nyttiga kunskapers inhemtande, ehuru ens
uppfostran och studier böra, så tror jag, lämpas
efter ens gåfvor och förmåga. Och gåfvor har
hvar och en, allenast han lär känna dem. Hvarje
yngling borde besinna detta och söka få klart för
sig, hvar hans plats är, och sedan söka intaga den
platsen. Att så många unga personer misslyc-
kas uti allt de taga sig för, ja, äfven med sin upp-
fostran, beror derpå, att de aldrig förstått sin kal-
lelse i verlden. Härvidlag kan man kanske sna-
rare skjuta öfver än under målet. Detta är isyn-
259
nerhet ett vanligt fel hos föräldrar med afseende
på val af lefnadskall åt sina barn. Mången ung
person tror sig kunna uträtta underliga ting, och
mången stolt fader och moder tro sin son vara
skapad till något storverks utförande, när likväl
alla tecken i verlden säga motsatsen. Mången
gång är det visserligen svårt att fidigt bestämma
sig för ett visst kall, men det är likväl särdeles
godt, om man har kunnat välja en lefnadsbana
redan i ungdomen och sedan följt densamma.
Det är en stor vinning.
Vår svensk-amerikanska ungdom lider mången-
städes af ett annat svårt lyte. Jag syftar på dess
liknöjdhet för bildning och nyttiga kunskapers
förvärfvande. Härvid hafva föräldrarne stor
skuld, som jag längre fram ämnar visa. Mån-
gen yngling synes tänka, att kunskaper och bild-
ning,om icke rent af skadliga, åtminstone äro helt
och hållet onyttiga. Och han handlar derefter.
Han är derför lika grön som en irländare och lika
dum som en ’’greenbackare”. Hans kunskap
består uti, att på ett förståeligt sätt kunna tala
svenska och engelska, skrifva sitt namn åtmin-
stone lika läsligt som hieroglyfskriften, understun-
dom t. o. m. kunna svärja duktigt och tugga to-
bak som en Mången gång skyler han
sin okunnighet under en vacker rock, och hans
förnumstiga hufvud kan t. o. m. prydas af en hög
hatt. På landet äro dessa ynglingar ofta söner
af rika farmare, som tro, att ingen lärdom behöf-
ves för att följa plogen och ett par mulåsnor.
Med de unga damerna är det i allmänhet inga-
lunda bättre bestäldt, och deras mödrar äro mån-
gen gång skulden dertill. De synas tro, att ett
fruntimmer ingenting mer behöfver veta än att
kunna koka gröt och steka fläsk, och deri äro de
mången gång exemplariska. Kunna de då bro-
dera tofflor och bokmärken, sjunga i sångkör och
klinka litet på pianot eller spela "gubben Noak”
på sin nya kammarorgel, så anse de sig strax mer
än vanligt lärda och hufvudet bäres mera sjelf-
ständigt med en öfverlägsen knyck på nacken.
Att deremot vanligt bokvett, att kunskap i histo-
ria och geografi m. m. skulle kunna gagna t. ex.
en husmoder, det hafva de aldrig kunnat riktigt
förstå, och anse derför hvar och en, som söker
tillegna sig sådant, såsom på samma gång både
enfaldig och högmodig.
I denna skildring talar jag naturligtvis icke
maskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
