Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMÅT.
Stån icke stilla på denna låga ståndpunkt! Sö-
ken förkofra eder i allt nyttigt och ädelt vetande,
begagnen tiden väl, medan I ännu ären unge!
De unga åren äro snart förbi; och sedan går det
icke så lätt att inhemta det, som är godt och nyt-
tigt. Tiden att lära är hufvudsakligen ungdoms-
åren, och der dessa blifvit försummade, der är
det i de aldra flesta fall försent att göra något
i den riktningen, åtminstone något grundligt eller
mera omfattande. En god grund bör åtminstone
hafva blifvit lagd i ungdomen, på hvilken man
sedermera kan bygga. Frågen i dag många af
dessa vägbrytare för oss, våra fäder och föregån-
gare, som bära sina grå hår med ära, men som i
följd af landets förhållanden då och sina ytterst
torftiga omständigheter icke hade några tillfällen
att inhemta något vidlyftigare vetande, frågen
dem, om de i dag önska se sina barn och efter-
kommande lefva under samma omständigheter,
som de sjelfva, och de skola med en mun ropa
och svara: nej, nej, gifven barnen och ungdomen
alla möjliga tillfällen att inhemta nyttiga kunska-
per, och det tidigt, ty det blir dem en skatt, som
ingenting annat kan ersätta.
Skolgång i goda skolor är derför att på det var-
maste rekommendera. I en skola under goda
lärares handledning vinnes riktning och karaktär
åt både uppfostran i allmänhet och kunskapen.
Det är dock att på det djupaste beklaga, att så
mången lärare, särskildt i de publika skolorna,
saknar nästan alla de egenskaper, hvilka en lärare
bör ega, och derför ofta blir en missbildare i stäl-
let för en bildare af de åt honom anförtrodda
barnen och ungdomen. Men botemedlet härför
ligger i folkets egna händer. Uppfostren edra
söner och döttrar i goda, kristliga högskolor till,
bland annat, äfven goda och skickliga lärare för
barnen och ungdomen, och detta skall i väsentlig
mån bidraga till att afhjelpa den här ofvan öfver-
klagade bristen.
Men skall man alltjemt gå framåt i kunskapers
och nyttigt vetandes inhemtande, så måste så-
dant ske äfven utom skolväggarne. Skolåren
äro snart förbi, men derför får vår studietid icke
sluta. I detta afseende är det sant, att hela lif-
vet. bör vara en skoltid. Har grunden blifvit
lagd väl, så kan en person sedermera fortsätta,
och fortsätta hela lifvet igenom med sin vidare
utbildning i kunskaper och vetande. Men här
279
torde mången invända, att han har ingen tid för
sådan sysselsättning. För de fleste finnes det
dock någon tid på året, då deras göromål icke
äro så trängande och många. Sådana tider borde
ock användas på ofvan antydda sätt. För en del
af vår ungdom är vintern en ledig, ofta sysslolös
tid. För andra äro sommarmånaderna en sådan
tid. Men huru många använda väl dessa fri-
månader såsom de borde? Vi öfverlemna åt
våra ärade läsare sjelfva att söka svaret på den
frågan.
Men icke blott dessa få månader, utan äfven
små fristunder allt som oftast kunde användas
till inhemtande af kunskap och vetande, om man
blott toge tiden i akt. Vi tillåta oss att här ur
det bekanta arbetet ’’På lifvets vädjobana” an-
draga följande utmärkta skildring om vigten och
nyttan af att begagna tiden, särskildt småstun-
derna rätt, för att komma framåt.
Den engelske ministern Gladstone säger: ’’Tro
mig, då jag säger, att en rätt användning af ti-
den skall en dag löna dig med riklig vinst, vida
öfvergående dina mest sangviniska drömmar; och
att dess förslösande skall komma dig att sam-
mankrympa, såväl till ditt intellektuela som mo-
raliska väsende, långt mer än du i dina dystraste
stunder föreställt dig. ” Vidare anföra vi: "Konsten
att hushålla med tiden är en af de vigtigaste lär-
domar, som bör inhemtas af en hvar, den der
önskar komma fram i verlden. En namnkunnig
italienare plägade kalla sin tid för sin egendom,
och det förhåller sig med denna, som med an-
nan egendom, hvilken de unga tillträda, att den
sällan värderas, förrän den nästan förskingrats;
och först när lifvet är på upphällningen, börjar
man tänka på att använda timmarne visligen, ja,
att äfven spara på ögonblicken. Hatva tröghe-
tens, håglöshetens och sölighetens vanor, tyvärr,
en gång fått fast fot, kunna de icke i en hast ska-
kas af, och den person, som förspillt såningsti-
dens dyrbara timmar, finner, att han icke har nå-
gon skörd att inberga 1 lifvets höst. För ofta kan
ej den sanningen upprepas, att förlorad förmö-
genhet kan återvinnas genom flit; förlorade kun-
skaper genom studier; förlorad helsa genom mått-
lighet och läkemedel, men förlorad tid är för evigt
sin kos.
Gå och uppsök de män, som inom de olika
samhällena uträttat det mesta för sin egen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
