Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN CINGZAN OSP SKRIRISMI US
men hela sjukan var, att föräldrarne icke frukta
Gud eller vilja hålla hans bud. Eller hurudant
namn förtjenar den kristendom, som icke frågar
efter att hålla Guds bud?
Att det är en uppenbar och grof synd att för-
akta Guds ord och dag, vet hvar och en, som är
det ringaste hemmastadd i sin bibel. Men den
synden är populär, och derför vill man icke höra
den bestraffas. Man vill icke längre hafva sön-
dagen till själens hvilo- och högtidsdag, utan vill
förvandla den till en syndadag framför andra.
Tänk endast på, hurudan söndagstillställning en
del landsmän i Kansas City hade för en tid
sedan!
Det synes ligga i sjelfva tiden, att hvar man
skall vara så sjelfständig som han sjelf behagar.
Detta visar man mot så väl Gud som menniskor.
Salig vill man blifva naturligtvis, men man for-
aktar salighetens medel. Detsamma gör man
med sina föräldrars och lärares råd och förmanin-
gar. Man vill ingen auktoritet veta af, icke ens
Guds (Ps. 2), men så blifva också frukterna der-
efter. Efter några år äro våra ynglingar uppen-
bara Gudsföraktare och i många fall djupt fallne
syndare.
Det enda vi kunna göra, synes vara, att börja
med en bättre barnuppfostran i våra hem och i
289
våra församlingar. I hemmet måste göras all-
var med bön, sång och husandakt, under bön till
Gud om hans välsignelse. I församlingarna
måste mera göras, i synnerhet för en verklig för-
samlingsskola med skickliga och kompetenta lä-
rare. Hvilket gyckelspel äro icke många af för-
samlingsskolorna nu! Det torde ock vara nödigt
att göra konfirmationsundervisningen långvari-
gare och mera omfattande. Sedan måste vi göra
allt för att i våra bönemöten bibehålla den enfal-
digt kristlige anden, som är varm och som vär-
mer, så att de sanne kristne, i synnerhet bland
ungdomen, må vara en verklig makt mot det
onda. Så må vi ock som prester vara så vänliga
och hjertliga som möjligt mot de unga och öfva
så trogen själavård öfver dem, som Gud gifver oss
förmåga till.
En annan sak: Må våra predikningar alltid
genljuda af bättringens och trons nödvändighet.
«Den bättring, som är till Gud och den tro, som
är till vår Herre Jesus Kristus” — se der hufvud-
temat för oss. Man må vakta sig för att låta
den kristliga predikan urarta till ett andigt prat-
makeri, men man må ock vara lika rädd för torra
teologiska afhandlingar. Ja, Guds hjelp behöfva
vi i allt, men i synnerhet här.
4
I9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
