Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BURN ÖAVAS EVA RANE 301
skola endast i Illinois hafva rätt till bildning och
kristlig skol-uppfostran. Gör ett sådant påstå-
ende i jemlikhetens förlofvade land, i Amerikas
Förenta Stater, 1 denna stat, som är Amerikas
Sverige, friare, sjelfständigare, modigare än det
Sverige, som ligger på andra sidan verldshafvet.
Ingen stiger fram. Tidens vagn har inom Au-
gustana-synoden lyckligtvis redan rullat förbi den
station, der folket talade på så sätt.
Men lyssnen, I varme, hänförde skolvänner i
Minnesota på denna glada festdag. Det höres
en susning bland träden i deras urblekta och viss-
nade höstdrägt. Det ljudet bäres till oss från
fjerran ort. Det höres visserligen ej så tydligt
som förr, men den, som har tid och lust, den,
som har råd att stanna och höra, förstår dess ut-
tydning: Ett college endast för hela synoden.
Så idylliskt skönt. Hvilket förträffligt tema för
ett smäktande pastorale. Hvilken ljuflig dröm
med solen redan mot sin middagshöjd. Det
fans en tid, då ett College var ett för mycket för
Augustana synoden. Det kom en annan tid se-
dermera, då ett var nog. Nu behöfva vi £re, och
den tid stundar, låtom oss hoppas det, då våra
Colleges blifva minst lika många som arbetsda-
garne i veckan med det gemensamma theologiska
seminariet som sjunde dag, arbetsveckans hvilo-
dag, minnesrik och profetisk på samma gång.
Ett College! Man kunde lika väl säga: en stor
stad är nog för oss i vestern. Vi hafva Chicago.
St. Paul, vi behöfva dig ej, du skadar Chicago.
Blif liten och vi skola berömma dig, tycka om
dig. Minneapolis, du fägra, ystra tärna — var
lugn, var sansad, blif nu stilla, annars blir du
större än moder din. Kansas City, du nya Chi-
cago, vid ingången till det storartade område,
som kallas sydvestern, Kansas City, blygs, du är
ju redan öfver 200,000 innevånare stark. Hvad
skall Chicago säga om det? Jo, jo, men! Chi-
cago småler i mjugg åt dem alla och hviskar så
frimodigt och storsint: växen, mina barn, varen
dugtiga, det gläder mig att se, att I tagen mig
till förebild. Sjelf har jag aldrig haft det så bra,
som sedan I börjaden bli stora nog att reda eder
sjelfva. Jag bara önskade, att de der små späd-
barnen Omaha, Sioux City, Des Moines och Du-
luth också vore stora nog att sköta sig sjelfva.
Landsmän, trossyskon, reflexionerna göra sig
sjelfva. De, som vilja hafva endast ett College,
mena väl med sina åsigter, derpå tviflar ingen,
men vi våga säga, och det med den djupaste och
på praktisk väg erhållna öfvertygelse, att deras
åsigt är behäftad med två stora och allvarsamma
fel. Det första är: de kunna synbarligen ej upp-
skatta afståndsbeviset. Man hörer år från år, att
afståndet betyder ingenting. «Detta är långt
ifrån öfverensstämmande med verkliga förhållan-
det. Många skulle i respenningar för att komma
till vårt ena gemensamma College få betala lika
mycket som hela undervisni1rgsafgiften för skol-
året belöper sig till. Det gör, att de fleste Col-
lege-kandidater i de aflägsna konferenserna an-
tingen icke gå till något College alls, eller ock till
någon amerikansk inrättning, som ligger på när-
mare afstånd än synodens gemensamma läroverk.
På så sätt gå de förlorade för oss. Det gemen-
samma College komme derför ej att märkbart
känna om flere läroverk upprättades, hvilka upp-
toge alla fyra Collegeklasserna. Men äfven om
det lede deraf, så äro vi skyldiga vår ungdom i
Kansas och Minnesota lika stor hjelp och under-
visning, som i någon annan del af synoden.
Det andra felet med ifrågavarande åsigt är att
man icke tillräckligt uppskattar betydelsen af en
verklig och gedigen College-uppfostran. Somliga
tala, såsom om det vore en skada att hafva erhål-
lit någon högre kunskap och bildning ifall man
icke blir prest eller professor. Vi hålla oss verk-
ligen för goda att ens svara på en så vettlös
invändning. Äfven om man eger hvad som i all-
mänhet kallas College-bildning,så får man ju det
oaktadt alltjemt känna hvad — att man. vet för
mycket? Åhnej, att man vet alldeles för litet.
Låtom oss träda saken närmare. Man talar och
skrifver nuförtiden ofta så, som om praktisk bild-
ning och College-bildning nödvändigtvis vore
skilda saker. Sådana pedagoger mena med prak-
tisk bildning en kurs, som medhinnes på ett år
eller två och all annan bildning anses gerna som
opraktisk. Men varen förvissade derom, mina
damer och herrar, att den oblandade lättjan eller
ock dumheten oftast har gjort den ifrågavarande
åtskilnaden i begreppet. Vi önska i dag med
djup känsla och glad hänförelse, att så många
som möjligt bland vår ungdom måtte komma i
tillfälle att genomgå en fullständig College-kurs.
För dem, som icke hafva råd, lust eller begåfning
dertill, ega vi andra, kortare och i sitt’slag ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
