Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
«Vi äro väl ringa och svaga och små,
Mot synden och verlden vi äro väl få,
Men våga dock strida för sanning och rätt;
Vi trösta på Herren och segern blir lätt.”
Och kören ljöd kraftigt och modigt vid slutet
af hvarje vers:
"Lejonet af Juda, som stridde och vann,
Går för oss i striden, vi segra som Han.”
Pastorn talade i qväll till dem alla. Han frå-
gade och talade ömsom. Det, som framhölls,
rörde isynnerhet dopförbundet, tron och rättfär-
diggörelsen. Man fick det intryck, att herden
ville föra de älskade unga nära Guds kärleks-
hjerta.
VID HEMMETS HÄRD.
Pastorn läser sin skriftermålstext: ’"Förvara
din själ och se icke tillbaka, och statt icke i all
denna ängd, men på berget undsätt dig, att du
icke förgås.” | :
Han talade om huru noggranne vi borde vara
om själens vård. Huru ingen skulle stå stilla i
kunskap, i Guds ords lydnad, i helgelse. Sedan
visade han de unge och de gamle till det Guds
berg, på hvilket de undersamma frälsningsger-
ningarna timat på Långfredag.
hvila, salighet.
Der fans ro.
Dit ville nattvarden föra dem.
Derefter hölls högmessogudstjenst i vanlig ord-
ning med psalm- och körsång.. Pastorn talade
om ett saligt påskdagsbeslut: Jag vill taga ho-
nom. Sedan sjöng församlingen:
Prot. C. MI Esbjörn, San Erancisco, Cal.
Det är påsk! Templet är prydt till högtidens
största dag. Hvilken skön stund. Fåglarne
sjöngo tidigt sin glada sång till Skaparens ära.
Solens strålar lekte i sannskyldig högtidsglädje
med de honungsmättade fläktarne från plommon-
och persikoträdgårdarne. Högtidsklädda skaror
komma flocktals från alla håll. Omkring altaret
sitter den prydda ungdomsskaran, som i dag äro
gäster, bjudna af Herren, deras frälsare.
Orgeln ropar i krattiga ackord sitt glada halle-
luja. Det är påsk, det är ljusets och segerns hög-
tid. Vid dukadt nattvardsbord stå blommor i
mängd. Man har velat förena det sköna i natu-
ren med det skönaste 1 andens verld, man har
sagt: allt i alla Kristus.
Värdes du ock sjelf mig möta,
Att jag dig med hugnad ser
I din” ord och löften söta,
Der du dig med kraft beter
Och mig kungör lifvets vägar,
Dem jag vandra skall till ro,
Att jag glad må hos dig bo.
Här skall nu min själ sig nära
Af osyradt himmelsbröd,
Jesu nåd, och ej begära
Annat till sitt understöd
Än det han förvärfvat hafver.
Kasta syndens surdeg bort,
Hvilkens fröjd är snöd och kort.”
Pastorn stod vid altaret. Vid hans sida sågs
en grånad veteran, en af vår kyrkas grundläggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
