Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent Ett mysterium - Akt V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMALIA.
Tala Granne, ty jag kan icke längre lita på
min goda vilja.
GRANNEN.
Nåväl! Denna qvinna Du kallar mor är din
styfmor! Din far gifte sig med henne då Du var
ett år. Hvarför Du aldrig har sett din mor, beror
deraf att hon dog då Du föddes.
AMALIA.
Det var detta alltså! — Tänk så underligt att
ha haft en mor men aldrig ha sett henne! Säg mig,
har Ni sett henne?
GRANNEN.
Jag har kännt henne!
AMALIA.
Hur såg hon ut!
GRANNEN.
Ja, hur hon såg ut? — Som linets blomma voro
hennes ögon blå, och som hvetehalm hennes hår
så gult. . .
AMALIA.
Och högvext och smärt; och hennes hand så
liten och hvit som om den endast sytt silke i all
sin dar, och hennes mun såg ut som ett hjerta och
som om endast goda ord gått öfver dess läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
