Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brott och Brott Comedi - Akt II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIETTE
tar sin teaterpelise och lägger öfver honom.
Tag på Dig då; den värmer.
MAURICE.
Det var skönt; det är som om jag vore i Din
hud, som om min af vakan upplösta kropp götes i
Din form; jag känner hur jag stöpes om; men jag
far äfven en ny själ, nya tankar, och här, der ditt
bröst har gjort en böjning, börjar det hafva sig.
Pianisten i rummet invid har under hela denna scen pianissimo
ibland, ursinnigt fortissimo ibland öfvat sig på D-moll-sonaten;
stundom har det varit tyst; stundom har man hört
takterna 96—107 ur Finalen ensamma.
Hvilket vidunder som sitter i natten och öfvar
sig på pianot! Jag blir sjuk af detta! Vet Du hvad:
vi åka ut i Boulogneskogen och frukostera i
paviljongen för att se solen gå upp öfver sjöarne.
HENRIETTE.
Bra!
MAURICE.
Men först skall jag sända bud hem att min post
och morgontidningar med mera sändas ut med
stafetter till frukoststället. Hör, Henriette: ska vi bjuda
Adolphe?
HENRIETTE.
Ja, det är för galet, men låt gå! Åsnan kan ju
också spännas för triumfvagnen! Låt honom komma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
