Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brott och Brott Comedi - Akt III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU CATHÉRINE.
Ja, han var då alltid en konstig menniska!
ADOLPHE.
Nej, fru, men jag har sett så mycket olyckor
åtfölja lyckan, och jag har sett att i motgången har
man alltid trogna vänner, men i framgången bara
falska. Ni frågade mig om jag gick i kyrkan och
jag svarade undvikande. Vet Ni att i morgse gick
jag in i Saint-Germain; utan att egentligen veta
hvarför. Jag tyckte att jag sökte någon derinne
som jag i tysthet kunde tacka; men jag fann ingen.
— Då lade jag ett guldmynt i de fattiges bössa;
det var allt jag kunde få ut ur mitt kyrkobesök:
och det var ganska banalt!
FRU CATHÉRINE.
Det var ju ändå något, och det var vackert att
tänka på de fattige när han haft en glad dag.
ADOLPHE.
Det var hvarken vackert eller icke, det var bara
något som jag gjorde, emedan jag icke kunde
annat. Men så hände mig något annat i kyrkan: jag
såg nämligen Maurice’ väninna Jeanne och hans
barn. Öfverkörda, krossade af hans triumfvagn,
syntes de fatta hela vidden af sin olycka.
FRU CATHÉRINE.
Ja, barn, hur Ni har det stäldt med Era
samveten, det vet jag inte. Men att en god menniska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
