Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid kaffekoppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanse hon igen kunde få litet mera
lust att sköta sitt hem.
JOH.-SKAN. Visst är det sannt
att alla sky det hemmet, emedan
man är rädd för Johannas låningar
och inte vill höra Björkens
svordomar. Nog vet jag att Johanna
också sörjer öfver, att ingen mera bryr
sig om henne.
RUSTH.-MOR. Så tänker jag, att
ni skulle bjuda Björken till er allt
emellanåt, isynnerhet på sådana tider
då han mera är i frestelse att gå till
krogen. Kanske han också skulle
komma till besinning, när han är med
hyggligt folk. Det är just det, att
allt hyggligt folk genast lämnar
sådana där stackars slarfvar, och så
komma de allt mera in på villovägar.
Men det är klart att den, som har
fäste, måste hålla dem, som glida
ned; inte kan en, som själf glider
ned, hålla en annan.
JOH.-SKAN. Det är nog sannt,
att vi alltför mycket glömma att
hjälpa hvarandra här i lifvet. Och
isynnerhet måste man ju tänka på
barnen. Är det inte underligt ändå,
att barnen också skola börja supa,
likasom fadren. – Men kors, där
kommer doktorinnan, nu måste jag
fort sätta fram ett par rena koppar,
hon är så vänlig och språksam, så
nog sitter hon ned en stund.
DOKT.-NAN. God dag, snälla
madam Johansson, jag blef så törstig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
