Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då också föra oss fram till en sanning och verklighet,
som ådagalägger sin fullkomlighet just därigenom,
att den i alla väsentliga afseenden tillfredsställer våra
innersta lifs- och hjärtebehof och motsvarar våra kraf
på mening och ändamål i tillvaron? De resultat, till
hvilka vetenskapen kommer, kallar den ju sanning eller
åtminstone framställer dem ofta så, att den mindre
kritiska allmänheten lätt får den föreställningen om dessa
resultat, att de innebära den fulla, orubbliga sanningen,
som icke tillåter minsta tvifvel eller prutmån. Särskildt
möter man ofta en arrogant tvärsäkerhet hos sådana
författare, som gjort till sin uppgift att populärt
framställa vetenskapens resultat för allmänheten. Det är
föga att undra öfver om denna allmänhet låter sig
imponeras, då attityderna icke röja någon tvekan eller
osäkerhet i fråga om hvad sanning är. Och att lära
känna sanningen, det är ju en stor och skön uppgift.
Sanning är ett ord med vacker klang, ett ord, som
väcker föreställningar om seger öfver lögn och falskhet,
mörker, okunnighet och vidskepelse. Kanske
vetenskapen verkligen har hunnit till den fasta grund, som
medgifver orientering och klarhet öfver världs- och
lifsproblemen. En grund, som kan försona oss med lifvet
och göra oss lyckliga. Har vetenskapen uträttat detta,
eller synes den enligt förnuftets lagar framdeles kunna
göra det, då må vi nöja oss med den allena! Men
förmår den det icke, kunna vi ej slå oss till ro utan
måste se oss om åt annat håll efter den fasta grunden,
efter ljus och ledning för vårt lif.
Cartesii tvifvel på människans förmåga att lära
känna sanningen gick öfver i den tron, att människan
genom det klara tänkandet kunde finna densamma.
Härmed var den grundsatsen fastslagen, att det tänkande
jaget är måttstocken för all objektiv sanning. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
