Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kan fylla alla våra andliga behof. Att
kristendomen äger denna förmåga, beror därpå, att den såsom
religion och därtill den högsta religionen intager en
egenartad ställning i förhållande såväl till filosofien som
specialvetenskaperna. Dessa söka medelpunkten i
tillvaron, men kristendomen har funnit medelpunkten, står
i den och har därifrån sitt ljus och sin kraft. Därför
har den en synvidd, som är utesluten äfven för
filosofien trots dess universalvetenskapliga karaktär. Denna
kristendomens särställning har funnit ett träffande
uttryck i satsen: filosofien är en schola quærentium,
kristendomen en ecclesia possidentium. Filosofien söker,
men kristendomen äger sanningen, äger den på grund
af sin egenskap att vara en uppenbarelsereligion.
Såsom sådan har den sin uppenbarelseurkund: bibeln, om
hvilken Th. Kaftan säger i sitt arbete "Modern teologi
för den gamla tron": "Bibeln är uppenbarelsens
urkund och såsom sådan ordet, hvarigenom denna
uppenbarelses Herre talar till våra själar; den är oss gifven
till lärdom, till bestraffning, till bättring; den är boken,
som, genomsusad af Guds Ande, kan och skall
undervisa oss till salighet."
Hade icke kristendomen denna enastående
uppenbarelseurkund, kunde den ej häfda sin egenartade
ställning. Det ligger därför vikt uppå att bevara och
skydda denna skatt, att hålla sig till den i lära och lif. Om
den kristna teologien ej längre utgår från denna
uppenbarelse såsom sin förutsättning, gör den ej längre skäl för
benämningen kristen teologi. Ty då är den allenast
sökande och sammanfaller med filosofien. Tendenser
till ett sådant sammanfallande yppa sig ganska ofta
inom den s. k. moderna, destruktiva teologien. Jag
erinrar om t. ex. ett sådant namn som Auguste Sabatier.
Den, som läser hans arbeten, märker genast, att enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
