Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanken, att Gud på tredje dagen skapat landtdjuren och
först på den sjätte framkallat fastland och växtlif. Men
i alldeles motsatt ordning har det ju tillgått enligt
skapelseberättelsen. — Att människan uppträdde sist i
skapelsens kedja, bör väl icke heller förefalla
naturvetenskapen såsom oriktigt, särskildt om man tänker på
utvecklingsläran. Härom yttrar W. Bölsche: "Till och
med den bibliska myten, som icke tänker på en
verkligt sammanhängande utvecklings vetenskapliga
betraktelsesätt och således icke heller behöfver känna sig
bunden af detta, låter människan framträda, först då hela den
öfriga växt- och djurskapelsen står i det närmaste färdig."
I sitt stora dogmatiska arbete "Die lutherische
Dogmatik" fäster prof. K. F. A. Kahnis uppmärksamheten
på den skapelsedagarnes parallellism, som här ofvan
blifvit antydd, och i hvilken det tydligt visar sig, att
de tre första skapelsedagarna motsvaras af de tre sista.
I sina allmänna grunddrag torde alltså bibelns
framställning icke erbjuda några större svårigheter vid
jämförelse med vetenskapens antaganden i denna sak. Prof.
Ernst Hæckel säger också i "Naturlig skapelsehistoria":
"I Moses skapelsehypotes möta oss sålunda tvenne
stora och viktiga grundtankar, nämligen
differentieringens och den fortskridande utvecklingens. Vi kunna
just på denna grund ägna den judiske lagstiftarens
naturuppfattning vår beundran utan att däruti se en s. k.
gudomlig uppenbarelse." Den mosaiska
naturuppfattningens karaktär af gudomlig uppenbarelse förnekar
Hæckel på grund af de "tvenne stora grund villfarelser",
som enligt hans mening genomgå densamma. Dessa
skulle bestå däri, att jorden betraktas som världens fasta
medelpunkt och människan såsom skapelsens på
förhand afsedda ändamål, för hvars skull hela den öfriga
naturen är till. Dessa föreställningar äro enligt Hæckels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
