- Project Runeberg -  Vikande grund eller fast /
60

(1914) [MARC] Author: Nils Wapner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det allmänna åskådningssättet. Trots de astronomiska
upptäckterna äro vi människor dock fortfarande
bundna vid vår planet. Den är vårt hem, vår naturliga
enhetspunkt i universum. Så länge vi icke kunna
förflytta oss utom jorden, är denna för oss
människolifvets bärare, det centrum, från hvilket våra tankar utgå,
och till hvilket de städse återvända efter sina
exkursioner i världsrymden. Praktiskt taget är jorden för
oss vår värld.
Åt denna vanliga åskådning har Vitalis
Norström i sina "Tankelinier" givit följande målande
uttryck: "Låtom oss ta plats på en kulle, som höjer sig
öfver en slätt, och kasta en blick på den omgifning,
som därifrån presenterar sig! Rundt om oss se vi
jorden som en orörlig platta, begränsad af horisontens
krets och öfverstjälpt af himlens kupa. Lyser solen,
kunna vi timme efter timme iakttaga dess rörelse på
hvalfvet, hvilken i morse begynte med en uppgång, i
kväll skall ända med en nedgång, och som med årets
slut skall vara ett ånyo fullbordadt omlopp genom
djurkretsen. Är det natt, tindra stjärnornas små lysande, tätt
intill hvarandra liggande prickar mot oss endast med en
storlek och en styrka, som mångfaldigt öfverträffas af
våra artificiella ljus. Kanske också månens tallrik från ett
mycket måttligt afstånd sänder ned sitt matta skimmer.
Om vi stanna på vår upphöjda plats med dess orörliga
underlag, skola vi se himlatecknen hvälfva sig kring
oss i ständig rörlighet. Vår jord och vi själfva äro
stora och viktiga, medan dessa tecken blott synas satta
att såsom facklor lysa oss. Så iakttager människan
öfverallt omedelbart världen geocentriskt och
antropocentriskt.
I hennes hufvud ligger världens medelpunkt,
och därifrån utgå världens radier mot dess periferi."

En likartad tanke har legat till grund för följande
uttalande af prof. v. Frank i "System der christl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vikande/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free