Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
çois bad varma böner för att underverket skulle ske,
och med varje rem och lina slängande och selen
uppträdd på ett långt rep, hissades hundarna uppför
klippan den ene efter den andre. François kom upp
sist, efter släden och packningen. Sedan stod man
inför nödvändigheten att uppsöka en lämplig plats
för nedstigningen, varefter även den gjordes med
repets tillhjälp, och vid mörkrets inbrott befann man
sig åter på floden efter att endast ha färdats en
fjärdedels mil under dagens lopp.
Då tåget kom till Hootalinqua, där isen var
präktig, var Buck nästan alldeles förbi. De övriga
hundarna befunno sig i samma dåliga tillstånd, men
Perrault ville ta igen den tid som förlorats, och han drev
på dem bittida och sent. Första dagen tillryggalade
de trettiofem mil till Big Salmon och dagen därpå
ytterligare trettiofem till Little Salmon. Tredje
dagen gingo de fyrtio mil och kommo ända upp till Five
Fingers.
Buck hade icke så fasta och hårda fötter som de
andra hundarna. Hans hade veknat under de många
generationer som hade levat och dött sedan den dagen
då hans siste vilde stamfar tämdes av någon
grottmänniska eller flodvandrare. Dagen igenom linkade
han framåt med den största svårighet, och när det
slogs läger, föll han till marken som död. Så hungrig
han var, rörde han sig likväl icke ur fläcken för att ta
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
