Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att få blöta nosen ända upp till ögonen i varmt
blod.
Det finns ett slags extas, som utgör höjdpunkten
av liv och utöver vilket livet icke kan höja sig. Och
så paradoxalt är livet, att denna extas kommer då
man lever som mest intensivt, och ändå kommer
den som en fullkomlig glömska av att man lever. Det
är denna extas, denna förgätenhet av livet, som
besjälar konstnären, då han höjer sig över sig själv i eldig
hänförelse; det är den som eldar soldaten på slagfältet,
som gör honom mordlysten och förmår honom att
vägra all pardon; och nu var det den som hade tagit
Buck i besittning, där han störtade fram i spetsen för
de övriga med sitt urgamla vargskall, törstande efter
det levande köttet som flydde så snabbt framför honom
i månskenet. Han uppenbarade vad som låg på
djupet av hans natur och i de schakt av hans natur,
som voro ännu djupare än han, emedan de gingo ända
tillbaka till Tidens sköte. Han styrdes av livets
mäktiga ström, av varandets tidvatten, av den glädje,
som fyllde varje särskild muskel, ledgång och sena
över att vara allt annat än död, att vara full av
rörlighet och livslust och att kunna ge uttryck däråt
genom detta exaktiska hetslopp i stjärnljuset över ytan
av död natur som låg orörlig.
Men Spitz, som var kallblodig och beräknande till
och med då han var i extas, övergav hastigt de andra
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
