Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kampen om chefskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När tåget kom till Cassiar Bar, var Dave så
svag, att han oupphörligt stapplade och föll. Föraren
gjorde halt och tog honom ur spännet, varefter han
spände den närmaste hunden — Sol-leks — för släden,
i avsikt att låta Dave få vila genom att springa i
frihet bakom släden. Men sjuk som han var, blev Dave
endast förargad över att han försattes ur tjänstgöring,
han morrade och glävste, medan remmarna spändes
upp, och gnällde alldeles förtvivlat, när han såg
Sol-leks intaga den plats som han själv så länge hade
innehaft. Ty han hade en ivrig arbetares hela
äregirighet, och ehuru han själv var dödssjuk, kunde han
icke uthärda att någon annan skulle sköta hans
plats.
Då tåget åter sattes i gång, plumsade Dave bredvid
i den mjuka snön på sidan om den tilltrampade vägen
och anföll oupphörligt Sol-leks med sina skarpa tänder.
Han rusade på honom och försökte kasta omkull
honom åt andra sidan i snön, på samma gång som
han strävade att komma innanför draglinorna mellan
honom och släden. Och hela tiden gnällde och
gnisslade och skrek han av sorg och smärta. Skotten
försökte driva bort honom med piskan, men Dave
frågade ej det minsta efter slagen, och föraren hade
ej hjärta att slå hårdare. Dave satte sig alldeles
bestämt emot att springa lugnt bakom släden, där det
var lätt att gå, och han fortfor att plumsa bredvid
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
