Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vägens mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smältning icke genom kronisk hungersnöd hade
tränats att dra mesta möjliga nytta av litet, hade en
glupsk aptit. Och när så Hal såg att de uttröttade
stamhundarna drogo dåligt, kom han till den
slutsatsen att den bestämda portionen var för knapp. Han
gav dem nu dubbelt så mycket. Och till råga på allt
— när Mercedes oaktat sina tårar och böner ej kunde
förmå honom att ge dem ännu mer, stal hon ur
fisksäckarna och gav dem i smyg. Men det var icke mat,
som Buck och hans kamrater behövde, utan vila.
Ehuru de färdades så långsamt, var den tunga lasten
prövosam, och det tog hårdt på deras krafter att släpa
på den.
Och så kom svältfodringen. En dag gjorde Hal
den upptäckten att hälften av hundfödan var
åtgången, fastän de endast hade fjärdedelen av vägen
bakom sig, samt att man varken för böner eller pengar
skulle kunna få någon tillökning i sitt förråd. Och
nu minskades hundarnas portioner under den
sedvanliga, varjämte han försökte göra dagsresorna längre.
Hans syster och svåger understödde dessa
bemödanden, men de motarbetades av den tunga packningen
och sin egen oduglighet. Det var en enkel sak att ge
hundarna mindre föda; men det var en omöjlighet
att förmå dem att gå raskare, då deras egen oförmåga
att bli fortare färdiga till avresa om mornarna hindrade
dem från att låta dagsresorna räcka i flera timmar
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
