Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missuppfattats och ansetts för fruktan, och sådana
missuppfattningar ledde till en säker död. Döda eller
dödas, äta eller ätas, det var lagen, och Buck lydde
detta bud från den gråa forntiden.
Han var äldre än de dagar han hade sett och de
andetag han hade dragit. Han var en länk emellan
det förflutna och det närvarande, och den evighet
som låg bakom honom genomströmmade honom i
mäktiga vågor, efter vilka han fogade sig Han satt
vid John Thorntons eld — bredbröstad, med vita
betar och långhårig päls — men bakom honom
skymtade skuggor av alla möjliga slags hundar, halv-vargar
och vilda vargar, fordrande och pockande, smakande
köttet han åt, törstande efter vattnet han drack,
vädrande med honom, lyssnande med honom och
täljande för honom ljuden från vildmarken, reglerande
hans lynne, dikterande hans gärningar, somnande
med honom då han lade sig, drömmande med honom
och utom honom, och själva utgörande föremål för
hans drömmar.
Så mäktigt lockades han av dessa skuggor, att
människosläktet och dess anspråk på herravälde för
varje dag gled allt längre undan för honom. Djupt
inne i skogen ljöd emellanåt ett kallelserop, och så
ofta han hörde denna maning som lockade och
upprörde hans innersta, kände han sig tvingad att vända
ryggen åt elden och den avröjda jorden däromkring
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
