Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växa allt mer och mer. Thornton ensam och ingen
annan kunde lägga en packning på hans rygg under
sommarfärderna. Ingenting var för svårt för Buck,
när Thornton ville att det skulle ske. En dag —
sedan de hade stakat sig ut från flotten, lämnat
Dawson och begivit sig till Tananas huvudflöde — sutto
männen och de tre hundarna på krönet av en klippa,
som stupade lodrät ned till en naken berghäll trehundra
fot längre ned. John Thornton satt nära klippranden
och hade Buck bredvid sig. Plötsligt fick Thornton
ett obetänksamt infall, och han vinkade åt Hans och
Pete, för att de skulle se på vad han ämnade göra.
»Hopp, Buck!» kommenderade han och sträckte ut
sin arm över klyftan. I nästa ögonblick brottades
han med Buck på klippans yttersta rand, och Hans
och Pete hade huggit tag i dem och ryckte dem
tillbaka.
»Det är riktigt hemskt», förklarade Pete, sedan
alltsammans var över och de åter kunde tala.
Thornton skakade på huvudet. »Nej, det är
storartat, det är det, och förskräckligt på samma gång.
Många gånger gör det mig riktigt rädd, vet ni.
»Jag skulle inte gärna vilja vara i dens ställe som
gjorde dig något ondt, medan han funnes i närheten»,
sade Pete bestämt och nickade bortåt Buck.
»Nej, det ville ta mig tusan inte jag heller»,
förklarade Hans.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
